Trumma i takt med jämställdhet

En intervjustudie om normbrytandet bakom trumsetet

Av: Julia Thulin

Abstract

The following study examines how female drummers are represented in the Swedish music industry. This includes both a survey of women's position in the industry and what has motivated them in their careers. The study is a qualitative research with both semi-structured and structured interview as methods and the material consists of five drummers. These are both men and women who provide visions and answers to questions about gender balance, motivations, role models, individual inner motivation and sexual harassment in the music industry.

The study concluded that the individual inner motivation of the respondents has been a greater motivating factor than the role models. However, role models are an important part of a musician's music. The fact that the women in the study are presented as a "girl-drummer" is something that everyone women in this study has been told at some point and in the results section their thoughts about this are expressed.

Female musicians continue to depend on having to constantly work actively towards gender equality and thereby dare to mix the genders in the bands. It is necessary that people dares to invest in the female drummers so that they will gain confidence and the opportunity to become bigger musician’s.

Förord

Jag vill först och främst tacka alla trumslagare som jag fått äran att träffa och intervjua angående frågor som rör jämställdheten inom musikbranschen. Tack Olle Ronach, Julia Schabbauer, Viktor Löfgren, Julia Ivansson och Rebecca Meiselbach. Utan er hade detta projekt inte varit möjligt.

Jag vill även förmedla ett stort tack till min handledare Pia Lagnestam som stöttat mig i detta arbete. Utan henne hade jag inte haft någon att ventilera tankar med. Hon har under arbetets gång trott på detta arbete vilket har bidragit till att jag velat utföra detta projekt på en hög nivå.

Utöver detta är jag tacksam över de företag, förbund, människor och radioföretag som velat sponsra mitt arbete. Detta med allt från publicitet, trumstockar till sponsorkläder. Tack till Musikerförbundet, Trumslagaren Online, Musikbörsen, Slagverkskompaniet, EM Nordic och Tomas Åkerlund. Även ett stort tack till Linnéa Hellqvist som lagt ner tid på att korrekturläsa min rapport. Utan henne hade arbetet inte fått sin sista finish. Till sist vill jag även rikta ett stort tack till Daniel Hallqvist som hjälpt mig med att konstruera och färdigställa denna hemsida.

Jag är ytterst tacksam för den här möjligheten och jag hoppas att arbetet “Trumma i takt med jämställdhet” kan komma att förändra människors syn på kvinnliga trumslagare.

/ Julia Thulin

1. Inledning

På den senaste tiden har kvinnliga musiker framhävts i media och fått träda fram i strålkastarljuset jämsides med männen. Dock fortsätter de kvinnliga trumslagarna att inte få samma uppmärksamhet som de manliga, och fortsätter att stå bakom sångaren, längst bak på scenen. I dagens samhälle är musikbranschen till största del mansdominerad, något som avspeglas i synen på trumslagare. Antingen trummar en som en man eller som en kvinna. Hur kommer det sig? Varför har kvinnliga trumslagarna inte lika hög status som manliga? Rapporten kommer behandla tre teorier, samtliga kopplade till genus, och en teori associerad till hanteringen av socialisationsprocessen. För att få en så konkret bild som möjligt på ämnet genus inom trumslagaryrket kommer rapporten att ha informanter som är trumslagare.

1.1 Syfte

Syftet med den här rapporten är att undersöka hur kvinnliga trumslagare blir representerade inom musikbranschen. Lever kvinnor fortfarande i bakgrunden av män? Anses manliga trumslagare vara mer benägna att göra succé på scenen framför kvinnor? Fortsättningsvis ska rapporten undersöka hur kvinnliga trumslagare tar plats i ett mansdominerat band, men även om kvinnliga trumslagare har haft män som förebilder eller tvärtom.

1.2 Frågeställningar

  • Hur ser det ut i musikbranschen bland trumslagare, skiljer det sig mellan kvinnor och män?
  • Har kvinnliga respektive manliga trumslagare haft specifika förebilder inom yrket?
  • Tillåts kvinnliga trumslagare av att ta plats i ett band med män?

1.3 Avgränsningar

Genus är ett brett område och musikbranschen är inte ett undantag, inte minst bland musiker. Därför avgränsas denna studie till jämställdhet i musikbranschen inom trumslagaryrket. Samma studie skulle även kunna genomföras på ytterligare yrken inom musikbranschen, men på grund av de normer som finns kring trumslagare kommer denna rapport endast undersöka vad som påverkar dessa förhållanden.

2. Teoretisk bakgrund

2.1 Teorier

I följande avsnitt presenteras de teorier som används i studien. Samtliga har koppling till ämnet genus. Dels presenteras teorier om genus som en hierarki, genus som en central del i människans liv och makt i relation till de biologiska könen.

2.1.1 Hirdmans teori

Det kvinnliga och manliga könet är, enligt Hirdmans teori, varandras negationer och bör hållas isär. Teorins grundare är Yvonne Hirdman, professor vid Södertörns högskola och Stockholms universitet i historia. Hirdman ser genusfrågan som en hierarki, eftersom det manliga könet står högre i rangordningen och på så vis skapar och bidrar till samhällets olika normer. Teorin har två preciseringar, där den första anser att de biologiska könen ska särskiljas och den andra anser att det finns ett samband mellan makt och genus (Jämställ.nu, 2017).

2.1.2 Hardings teori

Hardings teori anser att genus är centralt i människans liv och har effekt på hur vi ser på samhället. De biologiska könen ska åtskiljas och det kvinnliga könet är underställt det manliga. Teorins grundare är Sandra Harding, professor i samhällsvetenskap och jämförande pedagogik vid University of California, UCLA, USA. Synen på genus beskrivs utifrån tre olika utgångspunkter. Dessa är symbolisk, strukturell och individuell. Utgångspunkten är att de är sammanlänkade och på så sätt även påverkar varandra. Harding hävdar att jämställdheten i samhället kan åtgärdas på flera olika sätt baserat på dessa utgångspunkter som skapar normer och strukturer (Jämställd skola, 2019).

2.1.3 Ås teori

Ås teori om härskarteknik beskriver förhållanden kring makt mellan de biologiska könen utifrån åtta tillvägagångssätt. Dessa är osynliggörande, förlöjligande, osynliggörande av information, dubbelbestraffning, påförande av skuld och skam, objektifiering, hot och splittring. Teorins grundare är Berit Ås, tidigare professor vid Oslo universitet inom socialpsykologi. Ås hävdar att härskartekniker används i flera olika sammanhang, men med varierande syften. Härskarteknikerna åskådliggör hur maktförhållanden och genus uppstår (Jämställd skola, 2019).

2.2 Påverkansfaktorer

Nedan presenteras olika påverkansfaktorer som innebär de delar som vi bör uppfylla för att på något vis bli framgångsrika eller som är en del i hur vi blir de individer vi är.

2.2.1 Socialisationsprocessen

Socialisationsprocessen består av tre faser som inträffar under olika perioder av livet. Den första fasen är den primära socialisationen, vilket är den fas vi går igenom under våra första levnadsår. Under denna fas påverkas vi främst av de primära socialisationsagenterna, vilka utgörs av de närmaste anhöriga. Därefter kommer den andra fasen, den sekundära socialisationen, där fokus är att hitta och skapa sin egen identitet. Här influeras vi av personer utanför vår inre krets och människan introduceras för samhällets normer och de regler vi har att anpassa oss till. Den sista socialisationen är en tertiära, där vi påverkas av exempelvis sociala medier och offentligheten (Forsell 2012, s.39f).

2.2.2 Att ta plats

Som musiker är det viktigt att våga både synas och ta plats för att bli framgångsrik, något som kan vara svårare i praktiken. Som kvinnlig trumslagare måste du förmodligen ta det i större beaktande när karriären påbörjas. Både artisten och instrumentet behöver ta plats. I ett arbete om genusnormer vid trumsetet “Kan en tjej vara trummis?” skriven av Jesper Lönn (2018) hänvisar han till en avhandling, skriven av Cecilia Björck 2011, som han utgår ifrån när han beskriver platstagande, vilket är de kategorier även detta arbete kommer utgå ifrån. Kategorierna är kroppsligt, kunskapsmässigt och audiellt platstagande.

Enligt Lönn (2018) finns normer om hur en person ska bete sig i olika sammanhang. Dessa kan leda till att en del personer inte vågar gå utanför sin bekvämlighetszon, vilket leder till att normerna inte bryts. Att ta plats kroppsligt handlar om människans agerande utåt, vad vi gör med kroppen och hur vi gör det. Som trumslagare kan det handla om hur hårt eller löst trumslagaren slår på slagverket. Det audiella platstagandet handlar om volymen på ljudet som uppstår, vilket i en trumslagares fall hänger ihop med det kroppsliga. Kunskapsmässigt går det också att ta plats och då handlar det om att använda sina tidigare kunskaper i en ny praktisk situation på ett självsäkert sätt (Lönn, 2018).

Lönn hänvisar vidare i samma arbete till Lucy Green (1997) som skrivit i ett av hennes arbeten att det är förutbestämt att ta plats både kroppsligt och audiellt som trumslagare, men att det inte motsvarar normen för att vara kvinna. När trummor spelas skapas starka ljud och instrumentet i sig kräver en kroppshållning som är mer öppen, med både ben och armar brett isär, vilket inte går ihop med hur en kvinna i regel använder kroppen. Det kan enligt Carina Borgström Källén (2014), som också nämns i Lönns arbete, skapa konflikter i förhållande till de oskrivna regler som förväntas av en trummis respektive en kvinna. Problematiken är helt enkelt hur det ska gå att leva upp till de olika idealen, som står i direkt motsats till varandra. Trumslagaren ska ta plats, förkroppsliga öppenhet och som kvinna ska hon göra tvärtom, vilket gör att kvinnliga trumslagare kan tvingas ta avstånd från det ena eller det andra. Det gör att trumslagaren antingen spelar “som en tjej” eller “som en kille” (Lönn, 2018).

2.2.3 Förebilder

Förebilder inspirerar framtida musiker att påbörja sin karriär. Det är i ung ålder som individer väljer vilket instrument de vill lära sig. I artikeln “Slår på trummor för jämställdhet” av Alexandra Sundqvist publicerad i Expressen 2012, presenteras en studie från Göteborgs universitet av Martin Andersson och Markus Hallman där de konstaterat att barn och unga tenderar att välja ett instrument de redan har en relation till. Det kan vara att en familjemedlem, idol eller lärare spelar det instrumentet.

I samma artikel beskrivs det att de på kulturskolor runt om i Sverige fortfarande finns underliggande stereotypa strukturer. Dessa tas i uttryck där bland annat killar oftast väljer instrument som exempelvis bas, elgitarr eller trummor medan tjejer i större omfattning väljer sång, piano eller stråk. I kategorin slagverk, där instrumentet trummor ingår, är övervägande utövare män. Cissi Efraimsson är en av de som intervjuats i artikeln och hon förklarar att: “Manliga musiker är duktiga på att klappa varandra på ryggen” och önskar “(...) att kvinnor var bättre på det”, men säger samtidigt att det inte finns “(...) så många ryggar att klappa på” (Sundqvist, 2012).

Motivation och självkänslan kan födas genom att en person har en förebild som anses vara värd att se upp till. Det kan komma sig av att denna person är framgångsrik i ett område personen som ser upp till denne också är, men kan även vara en person som stöttat en eller som bidrar med ett viktigt budskap. Av dessa anledningar är det viktigt att ha förebilder eftersom de bidrar till personliga framsteg. Därför är det bara en själv som kan avgöra vem eller vilka ens förebilder är (Tjejjouren, 2016).

I intervjustudien “Det krävs förebilder överallt” skriven av Mika Olovsson på Musiklärarprogrammet vid Musikhögskolan Ingesund (2017) står det att förebilder sätter avtryck på de framtida musikerna. Slagverksbranschen har generellt sett över tid varit mansdominerad både när de kommer till lärare och bandkonstellationer. Genom att låta kvinnliga trumslagare synas i såväl tv som övriga media kan normer brytas och möjligheten att skapa sig en förebild blir enklare för unga kvinnliga musiker.

2.2.4 Inre driv

Kärnan i en musikers musicerande är det inre drivkraften. Utan ett inre driv blir det svårt att lyckas, oavsett val av instrument. Det tros ofta att det inre drivet kommer från diverse förebilder, men det är inte hela sanningen. Den inre viljan att lyckas måste vara större än de yttre påverkansfaktorerna och det inflytande individen får från andra musiker. I arbetet “Kan en tjej vara trummis?” skriven av Jesper Lönn (2018) förklarar han att: “Den egna inre viljan har varit en stark och [i] vissa fall den enda faktorn när det kommer till valet av instrument”.

Den inre drivkraften är en viktig byggsten till framgång, men i artikeln “Slår på trummor på jämställdhet” publicerad i Expressen (2012) skriven av Alexandra Sundqvist hävdar Anna Lundqvist att: “En tjej som brinner för att spela trummor kanske behöver extra mycket bekräftelse från läraren för att stå emot trycket från omgivningen”. Lundqvist säger vidare att: “Det är vid 12 till 14 års ålder som de flesta tjejerna droppar av” och menar på att det kan finnas många olika anledningar till det.

Bakom samtliga framgångsrika musiker ligger det många timmars hårt arbete. Alla har börjat i botten för att senare nå toppen och alla har samma möjligheter att få en karriär med framgångar. Det inre drivet är ett motiv för att fortsätta arbeta och nå sina mål. Utan vilja och hårt arbete kommer vägen upp bli väldigt lång (Tjejjouren, 2016).

2.2.5 Sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier är en form av diskriminering som består av ett ej önskat beteende riktas mot en person. Det kan innefatta både fysiska kränkningar i form av till exempel oönskad fysisk beröring, men också verbala kränkningar (Diskrimineringsombudsmannen, 2019). Sexuella trakasserier kan vara svåra att upptäcka eftersom alla brott inte anmäls och därmed inte syns i statistiken. Anledningen till att alla brott inte blir representerade kan bero på att offren skuldbelägger sig själva för händelsen (Arbetsmiljöupplysningen, u.å.).

Lagen som reglerar sexuella trakasserier har på senare år omvärderats och förstärkts. Ansvaret har förflyttats från den utsatte till arbetsgivaren om brottet utförs på eller under arbetstid och det är således deras skyldighet att vidta åtgärder. Det kan handla om att utreda och anmäla, men också att förebygga så att sexuella trakasserier inte uppstår (Arbetsmiljöupplysningen, u.å.).

Det är inte alltid musiker har en fast arbetsgivare. På grund av detta finns Musikerförbundet som kan bistå om en person skulle bli utsatt för kränkningar av något slag som frilansande musiker. Musikerförbundet skriver att det i musikbranschen “(...) ska råda nolltolerans mot sexuella trakasserier. Ingen ska behöva bli kränkt eller utsatt för övergrepp på jobbet”. De skriver vidare att de arbetar “(...) för ett musikliv fritt från sexism, diskriminering och könsbaserade kränkningar” (Musikerförbundet, u.å.).

3. Metod och material

Rapporten innefattar utöver en litteraturstudie både strukturerade och semistrukturerade intervjuer. Dessa metoder kommer att ge en mer övergripande bild av jämställdheten inom trumslagaryrket i musikbranschen. Alla intervjuer kommer behandla samma innehåll och bestå av flera olika delar. Flera av frågorna är semistrukturerade, vilket betyder att det finns tillfälle till följdfrågor, och ett fåtal är strukturerade. Intervjun möjliggör ett öppet samtal där följdfrågor kommer kunna ställas, baserat på respondentens svar. Detta innebär att intervjun formas på plats.

Vid intervjutillfället ges en överblick över hur respondenten reagerar, med såväl kroppsspråk som ansiktsuttryck. Det gör det enklare att formulera frågan på ett annat sätt om respondenten visar tecken på bristande förståelse eller tolkningssvårigheter. En negativ konsekvens av att använda intervjuer som metod är att det skapas en diskussion mellan de båda parterna, vilket kan leda till att frågorna besvaras på ett felaktigt sätt i jämförelse med en enkät som har förbestämda svarsalternativ (Andersson & Etzler, 2017).

3.1 Metod

Denna rapport har behandlat en kvalitativ metod där fokus har varit att skapa en övergripande förståelse genom djupintervjuer. Det handlar om att både få en förståelse för det aktuella ämnet samt att i slutändan kunna tolka den information som inkommit under metodens genomförande. Att göra denna typ av metod är vanligt förekommande eftersom det kan resultera i mer djupgående och välgrundade slutsatser inom ämnet, vilket beror på att svaren från informanterna är utvecklade och motiverade. Metoden är induktiv eftersom informationen som kommer från intervjuerna utgör studiens material samt således styr både innehållet och rapportens slutsatser. Det i sin tur gör rapporten och dess metod explanatorisk, vilket betyder att man förklarar varför det insamlade materialet ser ut som det gör, i flera led.

3.1.1 Strukturerad intervju

En strukturerad intervju, som rapporten delvis har behandlat, kallas även för standardiserad intervju. Frågorna som ställs till respondenterna är i förväg redan bestämda och detta upplägg skapar en mer konkret bild av frågorna. Detta då det inte finns rum för tolkningsutrymme på frågorna som ställts. Alla respondenter får samma frågor och i samma ordningsföljd vilket leder till en strukturerad intervju och denna intervjuform är den vanligaste kvalitativa metoden (Bryman, 2011, s.203).

Vid intervjutillfället behandlades inledningsvis följande fem strukturerade frågor:

  • Vad heter du?
  • Hur gammal är du?
  • Var bor du idag?
  • Var är du uppvuxen? Stan eller landet?
  • Vad jobbar du som idag?
  • Det finns både fördelar och nackdelar med strukturerade intervjuer. De främsta nackdelarna med denna typ av metod är att strukturen som är bestämd sedan tidigare kan bidra till att intervjun som helhet upplevs standardiserad och således relativt opersonlig. Fördelarna med en förutbestämd struktur är att samtliga respondenter svarar på samma frågor, vilket bidrar till mer precisa jämförelser och bedömningar av det insamlade materialet (Academic Work, u.å.).

    3.1.2 Semistrukturerad intervju

    En semistrukturerad intervju behandlar frågor som utgår från ett frågeformulär med hållpunkter. Dock kan frågornas ordning komma att variera till skillnad från den strukturerade intervjun. I denna del har båda parter möjlighet att ställa följdfrågor, vilket bidrar till diskussion och ett mer öppet samtal (Bryman 2011, s.206).

    Vid intervjutillfället behandlades bland annat följande semistrukturerade frågor:

    • Hur tycker du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen?
    • Varför valde du att spela trummor?
    • Vilka har varit dina förebilder inom trummorna? På vilket sätt har de påverkat dig?
    • Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen?

    Likt den strukturerade intervjun har även denna metod både för- och nackdelar. En av fördelarna med denna intervjuform är att den bidrar till en tryggare känsla eftersom intervjun är formad mer som en dialog än en utfrågning (Academic Work u.å.). Den andra fördelen är att respondentens svar blir sanningsenliga, då de är baserade på deras egna erfarenheter. Det leder till hög validitet, eftersom frågorna är direkt kopplade till frågeställningarna och ställs till de som sitter på rätt information (Andersson & Etzler, 2017). Nackdelen är dock att den som intervjuar måste ha respondentens kompetenser och bakgrund i åtanke för att kunna ställa relevanta följdfrågor, som inte gör deras svar svåra att jämföra med svaren från övriga respondenter (Academic Work, u.å.).

    3.1.3 Objektivitet och subjektivitet

    Rapportens innehåll är delvis subjektivt, vilket betyder att materialet bygger på åsikter, tankar och erfarenheter från de informanter som arbetet innehar. När information är subjektiv betyder det att den innehåller personliga ställningstaganden och kan även innehålla olika värderingar. För att tydliggöra detta ytterligare kommer referatmarkörer användas och vid urval av material redogörs det för varför visst innehåll valts. Enligt den danske filosofen Søren Kierkegaard är subjektivitet sanningen och att alla individer skapar sin egen sanning. Detta är vad som lett fram till uttrycket: “Det som är sant för dig behöver inte vara sant för mig”. Det subjektiva i denna rapport kommer således vara det som respektive informant svarar på respektive fråga under intervjun och som presenterats i resultatdelen av rapporten (Stam, 2016).

    Den andra delen av rapporten är objektiv och bygger på den information som presenteras i den teoretiska bakgrunden. Information som anses objektiv är sådan som inte behandlar några personliga åsikter, utan det är information som återgivits utan värderingar och ställningstaganden (Stam, 2016). Objektiv information är sådan som beskrivs på ett likadant sätt av alla som tar del av den, vilket gör känslor och åsikter oväsentligt i sammanhanget (Lagen.nu u.å.). Informationen i den teoretiska bakgrunden som utgör en del av materialet är saklig och opartisk som är preciserad genom sanning och relevans. Materialet är därmed neutralt presenterat med ett relevant urval utifrån givna frågeställningar (Hermerén & Rosengren, u.å.).

    3.1.4 Reliabilitet och validitet

    Vid en undersökning som innefattar intervjuer behöver rätt frågor ställas till rätt personer eftersom det ökar undersökningens trovärdighet. Om fel personer tillfrågas kommer svaren endast visa på generella åsikter och då går erfarenheterna från de personer som är berörda av ämnet förlorade, vilket i så fall gör att undersökningen har låg validitet. Om däremot frågor ställs till de personer som ämnet berör kommer resultatets validitet att bli högre. På grund av detta är det viktigt att metoden är kopplad till rapportens frågeställningar och syfte samt att rätt personer intervjuas, vilket gör att studien undersöker rätt saker (Gymnasiearbetet.nu, u.å.).

    En undersöknings reliabilitet blir hög om den är utformad så att respondenterna inte påverkas av varandras svar och svarar ärligt på frågorna. Vid intervjutillfället är det viktigt att den som intervjuar inte påverkar reliabiliteten genom att introducera ämnet på ett värdeladdat sätt, eftersom det kan skapa uppfattningen om att det finns felaktiga svar på frågorna. Beskrivningen av ämnet och hur frågorna ställs ska inte påverka respondenternas svar (Gymnasiearbetet.nu, u.å.).

    Kvalitativa undersökningar kan skapa svårigheter att genomföra samma undersökning igen och få samma resultat. I denna undersökning kan förändringar i samhället vara en faktor som gör att resultatet förändras över tid, vilket också påverkar studiens reliabilitet (Bryman, 2011 s.351).

    3.1.5 Tillvägagångssätt

    Förberedelse

    Intervjufrågorna konstruerades med inspiration från en intervjupodcast, som bidrog till en ökad förståelse för hur en intervjustudie går till. Rapportens frågeställningar låg även till grund för intervjufrågornas utformning. Denna förberedelse gav vägledning till hur intervjun kan påbörjas och genomföras. När intervjufrågorna var skrivna tillfrågades ett antal potentiella informanter och efter nödvändig gallring, som gjordes baserat på deras lämplighet utifrån rapportens utformning, genomfördes intervjun med fem stycken personer. Relevanta teorier har innan genomförandet instuderats och kommer analyseras vidare efter att intervjuerna har genomförts, baserat på respondenternas svar.

    Genomförande

    Respondenterna bestämde tid och plats för genomförandet av intervjun. På plats blev de informerade om att intervjun skulle pågå mellan 35-50 minuter. Respondenterna behandlades på liknande sätt vid varje intervjutillfälle då varje intervju spelades in. Intervjun förbereddes på cirka 10 minuter innan avsatt tid. Enligt Bryman (2011) är miljön är en viktig del. Det är den som påverkar resultatet i stor del då respondenten blir trygga på en plats som de känner igen sig på, vilket bidrar till att frågorna besvaras på ett mer korrekt sätt. Två av respondenterna träffade jag i deras lokaler där deras trummor även stod. En annan respondent träffade jag i dennes lägenhet. En respondent träffade jag i lobbyn på ett hotell i centrala Stockholm efter en spelning med Ola Salo. När jag skulle genomföra intervjun i lobbyn på hotellet frågade jag personalen om att sänka musiken för att de inte skulle störa inspelningen samt att vi skulle höra varandra bättre. Frågeformuläret var desamma för alla respondenter, dock anpassades följdfrågorna i den semistrukturerade delen efter vad respondenterna svarade. Under vissa intervjuer behövdes fler följdfrågor ställas till skillnad från andra för att få ut relevanta och viktiga svar. Jag valde att spela in för att i efterhand kunna transkribera och sammanfatta de svar som jag fått vilket gör det enklare att dra slutsatser och jämföra de olika svaren på frågorna med övriga respondenter svar.

    Intervjuerna som genomfördes efter specifika spelningar med artister var något mer avslappnat än de andra som endast kom i avseende för intervjun. Detta kan påverka resultatet då de fått visa vad de arbetar med och på så vis kan känna sig något mer lugna och inte så nervösa. Intervjuerna genomfördes i en tidsperiod mellan två till tre veckor.

    Vid de första intervjuerna valde jag att använda en dator att skriva på samtidigt som jag lyssnade men jag valde att vid enstaka tillfällen att använda mig av ett papper med frågor på. Detta bidrog till att intervjun blev mer avslappnad då jag och respondenten kunde se varandra i ögonen och inte göra ett avbrott i intervjun för att anteckna viktiga detaljer.

    3.2 Material och källdiskussion

    3.2.1 Material

    Materialet i rapporten är respondenter som selekterats fram för att få ett relevant urval. Innan arbetet påbörjades kontaktades ett flertal personer under sommaren 2019 som hade kunskap inom ämnet musik. Flera musiker visade då intresse för arbetet och när höstterminen startade valdes en inriktning där avgränsningen blev trumslagare. Det gjorde att personer som tackat ja till att medverka, som inte har någon bakgrund med instrumentet trummor, gallrades bort. Kvar blev fem stycken trumslagare som arbetar med musik och jämställdhetsfrågor, vilket gör dessa personer mer trovärdiga och kopplade till arbetets frågeställningar.

    Den första av dessa personer som visade intresse för arbetet var Olle Ronach som kontaktades över Instagram, eftersom hans flöde var fyllt av videor och bilder på trummor. Därefter pratade jag med en kontakt till mig som har flera kontakter inom musikbranschen. Därigenom fick jag kontakt med Viktor Löfgren som arbetar som producent, låtskrivare och trumslagare. Han kunde också tänka sig att ställa upp och genom honom fick jag kontakt med en kvinnlig trumslagare vars namn är Julia Schabbauer som han tidigare studerat med. Jag fick hennes telefonnummer och skickade iväg ett meddelande, och även hon visade intresse för arbetet.

    I samma veva sökte jag på Google efter “kvinnliga trummisar” och fann då två stycken till. Det var därefter som Rebecca Meiselbach och Julia Ivansson kontaktades på Facebook respektive Instagram.

    3.2.2 Respondenter

    Julia Schabbauer

    Julia Schabbauer är 28 år gammal och är bosatt i Göteborg. Hon har pluggat musik på De Geergymnasiet i Norrköping och arbetar idag som frilansande musiker. Schabbauer har studerat på både på folkhögskolan i Bollnäs och Fridhem där hon utbildade sig som Jazz och improvisationsmusiker. I band som Fartyg 6 och Olimpias Orkan är hon aktiv samtidigt som hon år 2020 är delaktig i Lizzi som är en musikal som kommer spelas på Östgötateatern.

    Rebecca Meiselbach

    En tjej som gillar att både inspirera, ge möjligheter och mod till unga framtida musiker är Rebecca Meiselbach som är 44 år gammal. Hon är idag bosatt på Södermalm i Stockholm men har sina rötter i Östersund där hon växte upp. Hon har bland annat studerat på musikhögskolan i Örebro och gått på Stockholms Musikkonservatorium. Meiselbach har även hon vidgat sina vyer och utbildat sig till både sångpedagog och ensemblelärare. Dock lockade trummorna hennes intresse något mer. Hon har arbetat ihop med ett flertal musike som Loreen, Darin, Danny Saucedo och Timo Räisänen.

    Viktor Löfgren

    Viktor Löfgren är 30 år och är uppväxt och bosatt i Norrköping. Han är egenföretagaren som driver Mission Studios under Music Creators of East Sweden, MUCES, och arbetar även på Teknomedia som ljudproducent. Han är utbildad och verksam musikproducent och arbetar också som låtskrivare, inspelningstekniker och mixtekniker. Löfgren spelar bland annat piano, trummor och bas, och har spelat tillsammans med artister som exempelvis Agnes Matsdotter.

    Julia Ivansson

    Julia Ivansson är 30 år gammal och född och uppvuxen utanför Skellefteå. Ivansson har trots sina unga år redan hunnit spelat och turnerat med ett flertal artister. Bara för att nämna några är det personer som Miriam Bryant, Tommy Körberg, Molly Sandén, Rebecca & Fiona och Ola Salo. Idag är hon trummis på Frilansande musiker men hennes karriär började redan då hon gick musikgymnasium som sedan följdes upp med Kaggeholms folkhögskola.

    Olle Ronach

    Olle Ronach är 23 år gammal och numera bosatt i Traneberg i Stockholm men är uppväxt i Katrineholm. Ronach har gjort ett avtryck i Norrköping då han gick på De Geergymnasiet som sedan följdes upp med diverse musikutbildningar såsom Folkhögskolan Ågesta. Ronach har även han studerat rockmusikerlinjen, RML, vid Fryshuset. Han har spelat med band som Division 7 och Stök.

    3.3 Källdiskussion

    Flera av källorna som rapporten behandlat och använt sig av i den teoretiska bakgrunden samt för att formulera metoddelen har gemensamma komponenter, vilket är varför de sorterats i olika grupper, som presenteras nedan. Det kommer i sin tur göra att källdiskussionen blir mer strukturerad och lättförståelig, utan onödiga upprepningar vid liknande källor. Samtliga grupper kommer analyseras utifrån de källkritiska kriterierna äkthet, tid, tendens, beroende och urval.

    Grupp 1: Böcker
    “Samhällsvetenskapliga metoder”, “Lärobok i sociologi”, “Gymnasiearbetet - en handbok”
    Grupp 2: Enskilda personer/skribenter
    Göran Hermeren & Erik Karl Rosengren, Joni Stam
    Grupp 3: Sidor utan författare
    Gymnasiearbetet.nu, Jämställd skola, JämställNu, Lagen.nu
    Grupp 4: Förbund och föreningar
    Musikerförbundet, Tjejjouren
    Grupp 5: Myndigheter och organisationer
    Arbetsmiljöupplysningen, Diskrimineringsombudsmannen
    Grupp 6: Artiklar och rapporter
    Alexandra Sundqvist, Mika Olovsson, Jesper Lönn, Academic Work

    Grupp 1 består av böckerna “Samhällsvetenskapliga metoder” av Alan Bryman (2011), “Lärobok i Sociologi” av Johan Forsell (2012) samt “Gymnasiearbetet - en handbok” av Mats Andersson och Nils Etzler (2017). Samtliga böcker är av informerande karaktär, men med olika information och har således även satt olika prägel på rapporten och använts med varierande syfte. De är alla förstahandskällor, vilket innebär att böckerna inte är beroende av andra källor samt att de inte har tendens att försöka dölja eller utelämna information från läsaren. Alla böcker har publicerats i närtid där den äldsta boken är nio år gammal, men det påverkar inte källan negativt eftersom materialet som den boken erbjuder fortfarande är relevant idag. Skribenterna till böckerna är alla trovärdiga utifrån vad de arbetar med och har för yrkestitlar. Bland dessa namn finnes exempelvis en professor, en doktorand vid ett universitet och en gymnasielärare, vilket i hög grad är tillförlitliga.

    Grupp 2 innefattar enskilda personer och skribenter på andra sidor. Personerna som skrivit informationen på dessa källor har publicerat den på NE.se samt Lärare.at, vilka i sig anses vara trovärdiga källor. Författarna till faktan jag hämtat är Joni Stam, Göran Hermeren och Erik Karl Rosengren. Dessa källor som är skrivna utan något årtal betecknat vilket kan leda till att den som läser informationen inte kan ta reda på när texten är skriven vilket minskar källans trovärdighet, då det kan vara fakta som ändrats med tiden. Faktan som är hämtad från NE.se är troligen andrahandsinformation då det som skrivs på NE oftast är baserat och hämtat från andra källor, men källan trovärdighet kan vägas upp av att fakta som presenteras på NE oftast inte är påhittad då vem som helst inte kan gå in och skriva på dessa forum. Å andra sidan kan urvalet vara något begränsat och vinklat eftersom viktig information kan utelämnas när det är en andrahandskälla. Joni Stam har på Lärare.at (2016) skrivit om subjektivitet och objektivitet, vilket tack vare presenterat årtal ökar dess äkthet vad det gäller kriteriet tid. Stam är ansvarig för sidans utformning men preciserar tydligt att sidans mål är att erbjuda relevant fakta till lärare och elever för att göra studierna och det pedagogiska arbetet enklare. Det gör att även kriterierna tendens och urval uppfylls. Sidan är dock beroende av andra källor för att föra fram fakta vilket gör den till en andrahandskälla, men trots det kan informationen som presenteras på denna sida anses vara trovärdig.

    Grupp 3 består av sidorna Gymnasiearbetet.nu, Jämställd skola, JämställNu och Lagen.nu, som samtliga saknar författare till den fakta som inhämtats därifrån. Jämställd skola och JämställNu är båda webbplatser som sprider information om jämställdhet och likabehandlingsarbete genom att presentera fakta, konkreta verktyg och metoder för hur denna fråga kan arbetas med. Lagen.nu har som syfte att presentera innehåll om svenska lagar samt reda ut juridiska begrepp, medan Gymnasiearbetet.nu är en portal för att ge handledning när gymnasieelever skriver sitt examinerande arbete för sin utbildning. Samtliga källor har därmed gemensamt att sprida information inom ett specifikt område och är därmed förstahandskällor. Det som skiljer JämställNu från resterande källor är att den drivs av Jämställdhetsmyndigheten medan resterande drivs av privata aktörer. Det gör den källan mer trovärdig än övriga i denna grupp, men eftersom de andra källornas bidragare är kunniga inom det de skriver om kan dessa källor också anses erbjuda information som bidrar positivt till det källkritiska kriteriet äkthet. På grund av skribenternas kunskaper inom områdena de skriver om är det svårt att tro att dessa skulle vilja försköna eller dölja information från deras läsare. Dock kan endast två källor granskas utifrån tidsaspekten eftersom de andra två saknar publiceringsdatum, och dessa källor är JämställNu och Jämställd skola. Informationen på dessa sidor publicerades i närtid, 2017 och 2019, vilket således ökar deras trovärdighet.

    Grupp 4 utgörs av Musikerförbundet och den ideella föreningen Tjejjouren. Informationen som hämtats från Tjejjouren är publicerad 2016 medan informationen från Musikerförbundet inte redovisar publiceringsdatum. Dessa sidor är på ett eller annat sätt beroende av andra sidor, forskning och lagar, vilket gör de till andrahandskällor. Det i sin tur minskar dess trovärdighet, men på grund av deras tydliga inriktningar kan informationen som inhämtats härifrån ändå vara pålitlig. Det beror på att de inte har någon anledning eller tendens att försköna eller utelämna relevant information. Dock presenteras ingen skribent på sidorna, vilket gör att det inte går att granska om personen som skrivit informationen har tillräckligt med kunskap i ämnet. Utifrån det urval och övriga källkritiska faktorer kan dessa källor anses vara trovärdiga.

    Grupp 5 består av myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, och den ideella organisationen Arbetsmiljöupplysningen. DO arbetar mot diskriminering och för att främja lika rättigheter, medan Arbetsmiljöupplysningen är ett uppslagsverk som sprider information om arbetsliv och hälsa. Det dessa har gemensamt är att de båda arbetar för ett tryggare samhälle och bättre levnadsvillkor. Eftersom dessa sidor är så starkt knutna till diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen kan de anses vara trovärdiga eftersom de tvingas göra relevanta urval och inte kan dölja eller svartmåla informationen de presenterar. Det gör även dessa källor till förstahandskällor och av dessa anledningar gör det inte något att Arbetsmiljöupplysningen saknar publiceringsdatum. Om informationen skulle ogiltighetsförklaras skulle de vara tvungna att ändra den. Därför kan dessa källor anses vara trovärdiga utifrån samtliga kriterier.

    Grupp 6 tillhandahåller dels rapporter såsom “Det krävs förebilder överallt” av Mika Olovsson (2017) och “Kan en tjej vara trummis?” av Jesper Lönn (2018), samt artiklarna “Slår på trummor för jämställdhet” av Alexandra Sundqvist (2012) och “3 intervjutekniker - vilken väljer du?” av Academic Work. De två rapporterna är examensarbeten, vilka båda är första- och andrahandskällor eftersom de dels redovisar sin egen studie men också utgår från andra källor i den teoretiska bakgrunden. Dessa källor har med stor sannolikhet gjort ett urval i vilken information de redovisar, men har troligen inte gjort det för att dölja eller försköna information. Båda rapporterna har publicerats i närtid och det gör i sin tur att alla källkritiska kriterier uppfylls och källorna anses vara trovärdiga. Artiklarna är andrahandskällor eftersom det är en skribent som presenterat vad andra personer eller annan fakta säger. Utifrån tidskriteriet kan endast artikeln från Alexandra Sundqvist diskuteras eftersom Academic Work inte skrivit ut publiceringsdatumet. Eftersom 2012 inte är alltför långt tillbaka i tiden kan informationen i denna artikel fortfarande anses vara relevant och trovärdig. Dock finns det inga skäl till att någon av artiklarna skulle svartmåla eller utelämna information.

    4. Resultat

    4.1 Fråga 1

    Hur tycker du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen?

    Att jämställdheten mellan kvinnor och män är ojämnt fördelade inom musikbranschen är något samtliga respondenter är överens om. Dock poängterar de flesta att det hela tiden blir bättre. Fler och fler kvinnliga trumslagare börjar växa fram och spela på allt större scener men fortfarande finns det ingen större ruljans bland dessa. De få kvinnliga trumslagarna som syns i musikbranschen är de som finns att tillgå. För respondenterna är det svårt att sätta fingret på exakt hur branschen ser ut, då de inte har några siffror på detta. De kan endast gissa sig fram utifrån deras egna upplevelser. Julia Ivansson förklarar:

    Jag upplever att majoriteten är män som spelar trummor. Men jag träffar fler och fler kvinnliga kollegor. Jag själv upplever att det är cirka 10 procent kvinnor som spelar trummor i jämförelse från männen. De som jag stöter på i musikväg är folk jag alltid stöter på, med andra ord är det samma människor som rullar runt bland artisterna.

    Musikbranschens ojämställdhet är starkt förknippad med den historia som vi bär med oss från förr. Likt alla yrken är det ovanligt med kvinnliga utövare vare sig det gäller att arbeta med fordon eller att arbeta som trumslagare på heltid. Olle Ronach förknippar detta stark med hur musikbranschen i dagens samhälle ser ut.

    Likt de flesta yrkena finns det förutfattade meningar kring hur tjejer ska bete sig och vara. Det har fortsatt genom historien, att det är männen som ska vara med i diverse orkestrar, medan sångerskan ska vara av ett kvinnligt kön.

    Inom musikbranschen krävs ingen specifik utbildning utan genom att en person är duktig på sitt instrument och har kontakter erbjuds jobb som i sin tur genererar pengar. Julia Schabbauer berättar att:

    I samhället har det under lång tid varit hemmafruar och män har gjort karriär och att det sedan förändrats på andra arbetsplatser då det är tydligt att personer har något slag av utbildning och då kan personen få ett visst jobb. I musikbranschen arbetar man inte riktigt på samma sätt och det spelar inte så stor roll om vad för utbildning en har utan det är kontakter som för en vidare. Männen är de som har koll på vad de sysslar med. Att fler män väljs, eller att få spela med sina kompisar. Samt att det är männen som går diverse musikutbildningar.

    För respondenterna som är kvinnor är det inte ovanligt att associeras som en “tjej-trummis”. Det är något som de får höra varje dag och i de tillfällen som de ska bli presenterade inför andra. Att göra detta är i grunden inget ovanligt för dem då folk idag har förutfattade meningar kring att trumslagaren ska vara en man. Julia Ivansson har själv reagerat på detta och säger att:

    Det är sunkigt, det är tråkigt att vara ett kön, men det har blivit mycket bättre. Men allt som oftast är det av goda intentioner, man fattar att de vill uppmuntra men det blir fel. Jag har aldrig upplevt det för att vara taskig eller för att vara nedsättande men det blir ju så.

    Olle Ronach förklarar att han anser att personer, oavsett kön, bör utgå från en persons talang, och inte kön: “Hon spelar trummor och hon är skitduktig”

    4.2 Fråga 2

    Varför valde du att spela trummor?

    Musiken överlag är någonting som har varit en stor del av respondenternas bakgrunder. Flera av dem har föräldrar eller nära släkt som utövar något slags instrument. Men det som alla har gemensamt är att de inte upplevt någon press av att själva behövt gå samma väg. Föräldrarna har istället varit peppande och stöttande. Olle Ronach är en av de som vuxit upp med musiken och från unga år varit omgiven av kunniga musiker.

    Musiken har funnits i hemmet så länge jag kan minnas. Min pappa är musiker och min mamma är dansare. Så det blir väldigt naturligt när man har så mycket kreativitet hemma från första början.

    Att välja trummor var något som han undermedvetet förstått hela livet. Han berättar:

    Jag minns att mina föräldrar sa att jag började “banka” på allt när jag var liten, jag förstod ganska fort rytmen. Jag fick mitt första plasttrummsett när jag var tre år gammal och där satt jag konstant hela tiden. När jag var fem år fick jag ett riktigt trumset. Sedan dess har jag spelat hela tiden. I högstadiet bestämde jag mig för att hålla på med detta på heltid.

    Flera av respondenterna har från första början inte tagit tag i trumstockarna utan andra instrument som piano, fiol och trumpet är något som de flesta testat på. Likt Ronach förklarar Ivansson att:

    Alla i min familj är musiker så från min sida var det enkelt att välja musiken. Under min uppväxt fanns det ett trumset hemma. Så det var bara att sätta sig ner och testa. Jag började spela sent, på gymnasiet. Jag ville från början bara gå musikgymnasiet och sedan tyckte jag att trummor verkade roligt. Jag började spela trummor när jag var 13 år gammal. Men på gymnasiet tog jag min första lektion. Jag fastnade för trummor då man inte behövde kunna några ackord. Från början spelade jag trumpet och där behövde man förstå en del skalor och sådant. Trummorna var bara att haka på.

    En person som upplevt motsatsen är Viktor Löfgren. Även fast musiken i stort varit en stor del av hans uppväxt fick han kämpa något mer för att få sätta sig bakom trumsetet.

    Min familj försökte att inte få mig att spela trummor eftersom det är så opraktiskt då jag var uppvuxen i lägenhet. Men tillslut fick jag som jag ville. Men familjen har alltid stöttat mig, men aldrig pushat eller sagt vad jag ska göra. Utan musiken har alltid varit av mitt största intresse.

    Det har inte alltid behövt vara någon i familjen som gjort att rapportens trumslagare börjat sin karriär, utan Julia Schabbauer är ett exemplar på en individ som berättar varför hon vågade ta tag i trumstockarna.

    I grunden var mitt mål med musiken inte att sitta bakom ett trumset. Men jag fann en trygghet i min musiklärare och han var den stora anledningen till att jag valde att fortsätta min karriär som trummis.

    4.3 Fråga 3

    Vilka har varit dina förebilder inom trummorna? På vilket sätt har de påverkat dig?

    Att de kvinnliga trumslagarna är få är något som visat sig tydligt utifrån när respondenterna berättat om sina olika förebilder. Julia Ivansson har haft likt de andra trumslagarna förebilder. Det är namn som bland annat Anders Hedlund och Tomas Hedlund som inspirerat henne, dock berättar hon vidare om kvinnliga förebilder och säger:

    “Jag vet knappt någon kvinnlig trummis så därför har de kvinnliga förebilderna inte funnits där”.

    Att ha förebilder är viktigt för att börja spela ett visst instrument och att ha förebilder som vi kan identifiera oss med är ännu viktigare menar Viktor Löfgren. På så vis kan vi känna igen oss i förebilderna och hitta vår egna stil. Olle Ronach har haft två stycken stora förebilder inom branschen och berättar i intervjun att:

    “I trumväg var det först Per Lindvall som inspirerade mest då jag kollade mycket på Trazan och Banarne, med electric banana band. Där var det Per Lindvall som spelade trummor. Jag tycker att han fortfarande är helt otrolig.”

    Olle Ronach fortsätter och förklarar:

    Sätt till de kvinnliga förebilderna var Sheila E som spelar med Prince en stor förebild för mig. Från början har det varit som för många andra när man ser en tjej att: “Wow en tjej som spelar trummor”. Eftersom strukturen är så att personer inte är vana vid att se kvinnliga trummisar. Det var ovant att se detta i tidiga ålder och på nått jävla konstigt sätt har det alltid varit män som spelat både trummor och bas.

    Julia Ivansson har likt Olle Ronach haft män som förebilder. Dock beskriver hon motsatsen och säger istället att:

    “Oftast fastnar jag för en viss artist och på så sätt har jag sett olika trummisar. Då har jag tänkt att jag vill göra samma sak.”

    Att hitta förebilder som tar fram det bästa ur personen är viktigt. Detta på grund av att det också är enklare att hitta sin egna stil. Julia Schabbauer berättar att hennes stora förebild har varit hennes trumlärare som varit en stor del av hennes karriär.

    När jag pluggade på Fridhem nere i Skåne hade jag en kvinnlig trumlärare och hon blev enligt mig en jättestark förebild. Det som påverkade mig mest var mycket hur hon spelade men att den trumläraren var nyfiken på mig och på vilket sätt som jag spelade. Det låg mycket fokus på att jag skulle hitta min inre röst och att jag skulle spela som jag ville och var bekväm och gick ifrån sättet med vad jag exakt behövde lära mig, och vad som var bra kontra mindre bra. Att hitta en egen identitet var viktigt i mina yngre år.

    Förebilder är med andra ord någonting som är viktigt för att själva kunna lyckas och kvinnor kan ha manliga förebilder utan att problem skapas samt att män kan hitta kvinnliga förebilder. Likt detta säger Ivansson att:

    Ibland har jag hört att det är bra för alla unga tjejer att få se kvinnliga trummisar men det är inte bara för alla unga tjejer utan för alla unga killar eller medelålders män eller vad som helst, att det slutar vara konstigt.

    4.4 Fråga 4

    Upplever du att trumslagare behandlas olika beroende på kön i musikbranschen?

    Det finns olika uppfattningar från respondenternas sida när det gäller denna fråga. De sexuella trakasserierna kan vara en stor del i på vilket sätt personerna väljer att svara. Dock är alla medvetna om att sexuella trakasserier är något som inte bör förekomma i branschen. Men ändå har vissa av respondenterna upplevt detta under sina år som trumslagare. Olle Ronach är medveten om att sexuella trakasserier förekommer men han vill vara en del av att bryta detta. Han säger att:

    Skulle någon musiker bli behandlad på ett dåligt sätt skulle jag gå in för att motverka det. Men när det gäller sexuella trakasserier kommer det inte riktigt fram. Det sker alltså i det tysta, och för att motverka det måste det iställer komma fram. Han fortsätter: “Det är nolltolerans mot det och händer någonting så måste man ta tag i det och prata om de. I grund och botten handlar det om att respektera alla oavsett hudfärg eller kön.

    Att uppleva olika härskartekniker är inget ovanligt i musikbranschen och det kan förekomma både på och utanför scenen. Tjejer kan känna ett behov av att behöva bevisa sig innan övriga bandmedlemmar kan känna tillit till dem, men ändå släpper de inte in tjejerna och ger dem en chans. Schabbauer har själv upplevt detta och säger att:

    Folk litar inte på att jag är en grym trummis utan jag upplever att jag först måste bevisa det. Jag har varit med i tillfällen där bandet går upp scen och alla blir presenterade vid namn men jag blir bara presenterad som “en söt liten dam” och i sådana tillfällen känner jag att jag behöver bevisa mig att hon är en trummis och faktiskt har ett namn.

    Hon upplever att hon ibland inte blir insläppt i bandet:

    I många sammanhang tittar bara killarna på varandra när de pratar, och tittar aldrig på mig. I vissa situationer blir jag ledsen för att jag tror att jag är dålig eller tråkig. Men för att förändra det så är det viktigt för mig att tilltala killarna när jag pratar.

    Ivansson upplever att ju bättre spelningar en får med artister desto mindre taskiga kommentarer och liknande tillkommer i bandet. Hon gör nu flera konserter tillsammans med Ola Salo och han strävar efter att bandet ska vara jämställt med lika många killar som tjejer och att alla bör behandlas på ett liknande sätt. Hon beskriver då att:

    Det är svårt att säga då jag aldrig blivit behandlad som en kille, då jag bara upplevt min sida. Är man onajs att jobba med kommer man inte få jobb med 150 gig, för då är det ingen som orkar med en sådan person. Ju bättre gig man får desto bättre personer är med.

    Att ha negativa erfarenheter av hur jargongen är inom musikbranschen och på vilket sätt artister väljer att framhäva sina musiker är något Meiselbach är väl insatt i. Hon diskuterar hur metoo-rörelsen fick upp hennes ögon för att vara en del av att normalisera en kultur. Hon förklarar även att hon vid flera tillfällen på scenen upplevt hur varje enskild person blir tilldelad en identitet.

    Jag har varit med om många “äckliga” presentationer på scenen där killarna blir presenterade som “den svängiga basisten”, “den kreativa gitarristen” och sen “den sexiga trummisen”. Jag upplever att vi ofta blir sedda som kvinnor i första hand, och sen musiker. Anledningen till allt detta tror jag härstammar från kulturen långt tillbaka. Människans syn på kvinnor och män.

    Att tro på sig själva och våga att vara en egen individ är någonting som likväl leder till framgång. Många män är duktiga på att tro på sig själva medan kvinnorna har svårare för det. Viktor Löfgren tror att det inte endast är männens fel att de är fler utövare av män som spelar trummor och säger att:

    “Problemet ligger i att många tjejer inte tror på sig själva fullt ut”.

    4.5 Fråga 5

    Vad har du haft för inre driv till att nå dit du är idag?

    Drivkraften för samtliga respondenter ser annorlunda ut och de drivs av olika saker. Flera av respondenter upplever att de inte funnits många kvinnliga förebilder. På grund av detta har de istället varit tvungna att skapa sig ett eget inre driv för att i sin tur kunna gå sin egna väg. Rebecca Meiselbach är en av de som inte haft några tydlig förebild utan istället valt att gå sin egna väg:

    Min familj har stöttat mig i alla beslut. Litat på att jag har en inre kompass som fungerar. Det har nog resulterat i att jag, trots att jag inte hade några förebilder, vågade gå min väg. Så jag har inte haft trummisar som förebilder direkt.

    Olle Ronach förklarar att han har inspirerats från flera håll. Bland annat har han drivits av sin ADHD.

    Jag har haft så mycket inspiration, och det är inspirationen från familjen och omgivningen som tagit mig vidare. Samt att jag fått vara med kunniga människor redan i tidig ålder. Det har gjort att jag blivit ännu mer taggad. Jag har inte något riktigt stort mål, då jag inte idag tänker att jag vill spela på Friends eller Globen utan jag vill kunna försörja mig på musiken. Det är skitnajs att tjäna pengar på det man tycker är roligast i hela livet. För att nå dit man vill krävs både kontakter och tillfälligheter. Att råka bli sedd av andra.

    Ivansson har från början inte haft några stora mål med musiken utan hon har drivits av att ta det lugnt och inte känna någon press:

    Från början har jag inte haft några stora drömmar med musiken utan jag vill spela för att de är kul. För mig har det varit en framgångsfaktor att inte från början vilja detta mest av allt för då har jag kunnat vara lite mer “chill”. Målet är att fortsätta jobba med folk som jag tycker om och se till att det blir svinbra. Jag är väldigt mån med att folk runt mig ska må bra i min grupp.

    4.6 Fråga 6

    Hur tror du att könsfördelningen kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument?

    Samtliga respondenter är överens om att fördelningen mellan män och kvinnor i musikbranschen kommer att bli bättre i framtiden. Det blir också mer och mer vanligt att aktörerna och artisterna anlitar fler kvinnor i banden och det är viktigt att de fortsätter att arbeta på det sättet. Julia Ivansson berättar om sin första turne med Molly Sandén:

    “En av mina första turner var med Molly och då ville hon ha bara kvinnor och så har även andra akter börjat göra och då blir det ganska snabbt en förändring.”

    Olle Ronach är övertygad om att motverka könsfördelningen i musikbranschen och berättar:

    Jag känner flera kvinnliga trummisar som börjar synas, de är också riktiga förebilder för många andra. De få kvinnor som finns är så sjukt viktiga. Men jag tycker att det är på rätt väg. Jag ska göra allt i min makt för att det ska bli mer jämställt, och många i min närhet har samma vision som jag.

    För att arbeta med ett musikliv som är jämställt krävs det att de kvinnliga musikerna syns på diverse scener, sociala medier och i tv sammanhang. Det är något Viktor Löfgren nämner när han ser in i framtiden: “Ju fler kvinnliga trummisar som syns desto fler nya kvinnliga trummisar kommer också uppstå”. Att det kommer ta tid innan musikbranschen är helt jämställd är även det en gemensam faktor som är omdiskuterad under denna fråga. Rebecca Meiselbach tycker att det är extremt viktigt att kvinnorna inom trumslagaryrket får mer uppmärksamhet och vill att musikvärlden ska vara fri från förutfattade meningar och normer. Hon säger:

    Jag tror att det kommer se ut ungefär som nu många år till. Det tar tid. För lång tid. Men om kanske 100 år så tror jag, hoppas jag, att det normaliserats mer. Det är min dröm. Att man inte pratar kön, utan kompetens, gruppsammansättning och instrumentering.

    Julia Schabbauer säger att:

    “Jag hoppas att jag om 10 år, aldrig får frågan om att vara en “kvinnlig” trummis. Att folk suddar ut begreppen, för att när jag spelar trummor är jag varken en man eller en kvinna.”

    Rebecca Meiselbach är väl insatt i branschen då hon jobbat som frilansande trumslagare i nästintill hela sitt liv och berättar att:

    Det finns ju ingen kvinna i Sverige som är äldre än mig och frilansar på heltid på mitt instrument. Så historien måste skrivas. Jag vill spela med angelägna artister som har glöd, engagemang och ambition.

    Fler artister måste våga anlita fler kvinnliga musiker för att de i framtiden ska få en chans att synas. Artisten måste alltså göra det för en större sak och inte bara vara bekväm med att välja de som den alltid valt. Viktor Löfgren säger att:

    “Lars Winnerbäck är ett exempel på en artist som börjar anlita fler kvinnor i bandet vilket även andra artister också behöver våga att göra.”

    5. Diskussion

    5.1 Manliga och kvinnliga trumslagare

    Att trummor är ett mansdominerat slagverk är någonting som är tydligt i trumslagaryrket. Dock poängterar de flesta respondenterna att det hela tiden blir bättre. Det rapportens kvinnliga respondenter har gemensamt är att de testat på fler olika instrument innan de slutligen valt att sätta sig vid trummorna. Julia Ivansson var en av respondenterna som började spela trummor som tonåring. Hon fastnade för trummorna då instrumentet inte krävde några specifika kunskaper om ackord till skillnad från trumpet som hon valde att testa på innan valet med trummor slutligen valdes.

    Trummor är ett stort slagverk och det handlar i grunden om att våga ta plats för att överensstämma med instrument, både kroppsligt, kunskapsmässigt och audiellt. Att manliga musiker använder sig av härskartekniker i form av att de inte tilltalar kvinnorna i bandet är någonting som flera av de kvinnliga trumslagarna upplever. Det handlar om att de strävar efter att visa sin makt över kvinnorna. Julia Schabbauer är en av respondenterna som fått uppleva att män använder härskartekniker för att sina sin makt. Hon förklarar att männen endast har tittat på varandra när de pratar och inte tittar på henne. Hon förklarar att vid de situationerna blir hon upprörd. Hon upplever att hon själv i deras ögon på något sätt är tråkig, eller dålig på sitt instrument. Detta ligger till grund för Ås teori som beskriver härskartekniker. Schabbauer motverkar dock detta genom att istället tilltala killarna när hon pratar, vilket är något alla bör göra för att förändringar ska ske och att härskartekniker inte ska användas.

    Å andra sidan kan detta förändras och behöver inte vara en ständig process som är inpräntad i samhället, enligt Hardings teori. Mönster går alltså att bryta, dock är kvinnan fortfarande underställd de manliga könet. Sett till att män i stor grad använder härskartekniker är även det något som ligger i linje med Ås teori om just utförandet av härskartekniker. I detta fall kan det då handla om att de strävar efter att osynliggöra kvinnorna och hålla undan viss information. Samtidigt kan det i sammanhanget leda till att de förlöjligar kvinnorna då männen ska visa sin makt över dem samt att det leder till en splittring i gruppsammanhållningen.

    Att sexuella trakasserier uppkommer i musikbranschen är även det något som fortfarande lever kvar, å ena sidan bör det egentligen vara osannolikt då det finns olika förbund som arbetar med att dessa fenomen inte bör ske på dessa arbetsplatser. Å andra sidan är det svårt att bekämpa sexuella trakasserier då de utspelar sig i det tysta rummet samtidigt som musiker i stort inte har någon tydlig arbetsgivare vilket i sin tur ökar riskerna för att utsättas för sexuella trakasserier och kränkningar. På en arbetsplats som inte tillhör musikbranschen är det enklare att försöka arbeta mot att sexuella trakasserier inte ska ske. Då den utsatte kan komma i kontakt med arbetsgivaren som i sin tur för vidare informationen till övriga inblandade. Musiker har inte den stora friheten att arbeta på de sättet, och därför finns till exempel musikerförbundet som en tillgång.

    Trakasserier och kommentarer är någonting som även kan ske på scenen och det är något som Rebecca Meiselbach berättar om ett tillfälle då basisten på scenen blev presenterad som den “svängiga basisten”, gitarristen som “den kreativa gitarristen” medan trumslagaren, som var hon själv, blev presenterad som “den sexiga trummisen”. Detta leder till att kvinnor i första hand blir sedd utifrån sitt kön och i andra hand som musiker. Detta är någonting som kan ha kopplingar till kulturen tillbaka i tiden på synen av män och kvinnor.

    För att fler kvinnor ska få möjligheten att delta och visa upp sig i bandkonstellationer krävs det att de blir tillfrågade av artister. Om inte kan det vara svårt för kvinnor att kunna uttrycka sig. Om så är fallet spelar det då ingen roll hur duktiga de kvinnliga trumslagarna egentligen är och hur mycket de än tror på sig själva. Då kommer de ändå inte få chansen att synas inför publiken. Fler artister måste alltså välja kvinnliga trummisar och kvinnliga musiker för en större sak. Viktor Löfgren förklarar att flera artister har börjat ett aktivt arbete för ett mer jämställt klimat. Han förklarar att bland annat Lars Winnerbäck är en artist som börjat anlita fler kvinnor i banden. Dock poängterar Löfgren att det behöver ske i allt större grad för att banden ska bli mer jämställda. .

    5.2 Motivation

    Att både ha ett inre driv, förebilder och våga kunna ta plats är någonting som är avgörande för hur långt en trumslagare kan ta sig. Samtidigt som förebilder i den tertiära socialiseringen är viktiga, ligger det även lika stort fokus på socialiseringsagenterna i den primära och sekundära socialiseringen. Dessa har även inverkan på om musiker ska fortsätta spela eller inte och helt enkelt vilket instrument de ska välja att spela. Detta är dock ingen nackdel. I grunden handlar det endast om att ha roligt på scenen och vilket instrument en artist spelar kanske inte behöver vara en grundfråga i sig. I arbetet “Kan en tjej vara trummis?” skriven av Jesper Lönn (2018) hävdar han att att: “Den egna inre viljan har varit en stark och [i] vissa fall den enda faktorn när det kommer till valet av instrument”. Liknande resultat har även denna studie kommit fram till, då de kvinnliga förebilderna har till skillnad från männen inte haft några specifika förebilder. Ivansson förklarar att artister i allmänhet har inspirerat henne, oavsett kön. Genom att fastna för artisten i sig har hon sett upp till flera olika trumslagare och det har lett till att hon velat göra samma sak.

    Å andra sidan behöver fler kvinnor synas på fler forum som på sociala medier och i tv-rutan för att således bli förebilder för unga framtida musiker som har svårt att hitta sin egen inre drivkraft. För att ge unga framtida musiker hopp om framtiden måste fler kvinnor synas för att visa att båda könen kan utöva instrument som trummor. Ivansson poängterar att det inte bara gynnar unga kvinnor utan alla människor oavsett kön och ålder. Detta kan i sin tur leda till att det slutar anses som avvikande att kvinnor är trumslagare.

    Vissa respondenter för denna studie poängterar att den inre drivkraften har varit större än vad förebilder har varit. Dock är detta något som är individuellt för artisterna. Detta poängterar bland annat Rebecca Meiselbach. Hon menar att hennes inre driv var det som motiverade henne att ta sig framåt och utvecklar sig. Hennes familj har alltid stöttat henne i alla beslut och hon har litat på sin inre kompass. Detta har gjort att hon vågat gå sin egen väg, och tagit styrka från sig själv och inte från förebilder. Med detta bevisas att den inre drivkraften är viktigare än förebilder. Dock behövs förebilder för vissa individer för att hitta en identitet och våga uttrycka sig genom sitt instrument.

    Att det finns flera utövare av män som arbetar som trumslagare kan ha att göra med att tjejer inte tror på sig själva fullt ut och väljer att antingen byta instrument eller helt enkelt avsluta sin karriär som musiker. Å andra sidan handlar det om att hitta förebilder som mentorer som stöttar artisterna och låter den framtida musikern skapa sig en egen stil och tro på sig själva. Viktor Löfgren tror att kvinnor inte tror på sig själva i lika stor grad som männen och hävdar att det kan vara en av anledningarna till att färre kvinnor väljer att spela trummor.

    6. Slutsats

    Musikbranschen, med fokus på trumslagare, är i dagens samhälle fortsatt ojämställd. Dock poängterar flera av respondenterna att de är på god väg att bli bättre. Detta är något som kommer ta tid innan förändringar syns i samhället. Även att människor över tid fortsatt kommer att ha förutfattade meningar om kvinnliga trumslagare.

    Det krävs att artister vågar satsa på kvinnliga trumslagare för att de ska få chans och möjlighet att synas och bli i längden bli större trumslagare. Musiker är fortsatt beroende av att ständigt arbeta aktivt för jämställdhet och därigenom våga blanda könen i banden.

    Att sexuella trakasserier, kränkningar och negativa kommentarer är något som uppkommer i branschen. Dock minskar de, beroende på hur långt trumslagaren kommit i sin karriär samt vilken artist som den spelar med. Desto mer erfarenhet artisten har, desto bättre blir den behandlad. Å andra sidan lever uttrycket “tjej-trummis” kvar och är något alla kvinnliga respondenter varit med om och som de upplever som negativt.

    Repondeterna i rapporten har förlitat sig i allt högre grad på deras inre driv till skillnad från vad förebilderna har gjort. Detta eftersom det inte finns särskilt många kvinnliga trummisar som kunnat agera som förebilder. Att ha ett eget inre driv är alltså en viktigare komponent enligt respondenterna. Dock behöver förebilder finnas att tillgå då det är dem vi från början blir inspirerade av att välja att spela ett visst instrument. Därför är det också viktigt att kvinnliga trumslagare får chansen att synas ytterligare på scener och inom media för nå ut till omvärlden.

    6.1 Förslag till vidare forskning

    Som förslag till vidare forskning kan framtida studier använda samma utgångspunkt men byta genusperspektiv och istället undersöka ett instrument som klassas som kvinnligt och undersöka männens roll. Ytterligare en utgångspunkt kan vara att undersöka kvinnliga trumslagares ställning som trumslagare i andra länder än Sverige.

    7. Källförteckning

    7.1 Digitala källor

    Academic Work (u.å). “3 intervjutekniker - vilken väljer du?”. Academicwork.se. Tillgänglig på:
    https://www.academicwork.se/insights/arbetsgivare/intervjutekniker [Hämtad: 2019-12-19].

    Arbetsmiljöupplysningen (u.å). “Sexuella trakasserier”. Arbetsmiljoupplyssningen.se. Tillgänglig på:
    https://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Amnen/Sexuella-trakasserier-/ [Hämtad: 2019-12-22].

    Diskrimineringsombudsmannen (2019). “Trakasserier och sexuella trakasserier”. Do.se. Tillgänglig på:
    https://www.do.se/om-diskriminering/vad-ar-diskriminering/trakasserier-och-sexuella-trakasserier/ [Hämtad: 2019-12-22].

    Gymnasiearbetet.nu (u.å). “Validitet och reliabilitet”. Gymnasiearbetet.nu. Tillgänglig på:
    https://gymnasiearbetet.nu/kapitel/kapitel-5-vetenskapiga-metoder/validitet-och-reliabilitet/ [Hämtad: 2019-12-22].

    Hermeren, Göran; Rosengren, Erik Karl (u.å). “Objektivitet”. Ne.se. Tillgänglig på.
    https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/objektivitet [Hämtad: 2019-12-19].

    Jämställd skola (2019). “Genus och genusteori”. Jamstalldskola.se. Tillgänglig på:
    http://www.jamstalldskola.se/vad-ar-jamstalldhet/genus-genusteori.shtml [Hämtad: 2019-12-22].

    JämställNu (2017). “Genussystem”. Jamstall.nu. Tillgänglig på:
    https://www.jamstall.nu/fakta/genussystem/ [Hämtad: 2019-12-22].

    Lagen.nu (u.å). “Objektivitet”. Lagen.nu. Tillgänglig på:
    https://lagen.nu/begrepp/Objektiv [Hämtad: 2019-12-22].

    Lönn, Jesper (2018). “Kan en tjej vara trummis?”. Diva-portal.org. Tillgänglig på:
    http://kmh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1223588/FULLTEXT01.pdf [Hämtad: 2019-12-22].

    Musikerförbundet (u.å). “Sexuella trakasserier i musikbranschen”. Musikerforbundet.se. Tillgänglig på.
    https://www.musikerforbundet.se/om-oss/jamstalldhet/sexuella-trakasserier-musikbranschen/ [Hämtad: 2019-12-22].

    Olovsson, Mika (2017). “Det krävs förebilder överallt”. Diva-portalen.org. Tillgänglig på:
    https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1116087/FULLTEXT01.pdf [Hämtad: 2019-12-22].

    Stam, Joni (2016). "Subjektivitet - objektivitet". Larare.at. Tillgänglig på:
    https://larare.at/svenska/moment/subjektivitet-objektivitet/subjektivitet-objektivitet_fakta.html [Hämtad: 2019-12-19].

    Sundqvist, Alexandra (2012). “Slår på trummor för jämställdhet”. Expressen.se. Tillgänglig på:
    https://www.expressen.se/kultur/slar-pa-trummor-for-jamstalldhet/ [Hämtad: 2019-12-22].

    Tjejjouren (2016). “Vad är en bra förebild?”. Tjejjouren.se. Tillgänglig på:
    https://tjejjouren.se/bellis/blogg/2013/vad-ar-en-bra-forebild [Hämtad: 2019-11-04].

    7.2 Tryckta källor

    Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Liber AB.

    Forsell, Johan (2012). Lärobok i Sociologi. Första uppl. Malmö: Gleerups utbildning AB.

    Andersson, Mats; Etzler, Nils (2017). “Gymnasiearbetet - en handbok”. Upplaga 1. Stockholm: Natur & Kultur.

    7.3 Bilagor

    Intervjuguide

    Om dig

    • Vad heter du?
    • Hur gammal är du?
    • Var bor du idag?
    • Var är du uppvuxen? Stan eller på landet?
    • Vad arbetar du som?
    • Jobbar du som trummis på heltid?
    • Varför ville du bli trummis ?

    Intervjufrågor

    • Hur tycker du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen?
    • Varför valde du att spela det instrument som du spelar?
    • Hur tycker du att könsfördelningen ser ut på ditt instrument?
    • Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument? På vilket sätt har de påverkat dig?
    • Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen?
    • Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag?

    Framtiden

    Om du får spekulera om framtiden:

    • Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument?
    • Tror du att fler kvinnor kommer spela trummor eller tror du att det fortsatt kommer vara mansdominerade ?

    Följdfråga:

    • Vad tror du att de beror på? Varför är de på det sättet?
    • Har du jobbat med kvinnliga musiker ?
    • Hur gör du för att ta plats i ett band ?
    • Upplever du att kvinnor blir illa bemötta ?