Conrad Boqvist

Killen på bilden heter Conrad Boqvist. Han är 38 år gammal och är idag bosatt i Stockholm men växte upp i Halmstad. Han arbetar som musiker och musiklärare, han kombinerar därför musikerjobbet med undervisning.

Han har spelat med många artister under åren och några av dessa är, Eric Gadd, John Lundvik, Danny Saucedo och Samuel Ljungblahd mfl.

Det har alltid varit naturligt för honom att spela gitarr. Det var det roligaste han visste när han var liten. Sen såg han VHS-band med Slash, Hendrix, Clapton mfl. och ville bli som dem beskriver han för mig i våran intervju.

Han är genremässigt väldigt bred. Han tror även att många uppfattar honom som svängig och med god “time”. Conrad bottnar i Jazz och improvisation och har därför lätt för att vara kreativ i stunden. Hans spel är väldigt rytmiskt vilket har resulterat i att han oftast klickar med trummisar och basister avslutar han!

Jag är så tacksam över att han är en del av mitt projekt och den här killen bör uppmärksammas ännu mer!🙏🏼🎸

1. Vad heter du?

Conrad Boqvist

2. Hur gammal är du?

38 år.

3. Var bor du idag?

Stockholm

4. Var är du uppvuxen?

Halmstad

5. Vad arbetar du som?

Musiker och musiklärare

6. Jobbar du som musiker på heltid?

Jag gjorde det under många år, men sedan jag blev pappa för 7 år sedan har jag försökt att kombinera musikerjobbet med undervisning. Jag kompletterade nyligen min gamla KMH-musikerutbildning med en pedagogisk utbildning för att få lärarbehörighet.

7. Varför ville du bli musiker?

Det har alltid varit naturligt för mig att spela. Det var det roligaste jag visste när jag var liten. Sen såg jag VHS-band med Slash, Hendrix, Clapton m fl och ville bli som dem.

8. Vilka artister har du spelat/samarbetat med?

En massa olika genom åren. Ganska nyligen med Eric Gadd, John Lundvik och The Mamas. Tidigare med Alcazar, Måns Zelmerlöw, Carola, Gloria Gaynor, Petra Marklund, Loreen, Sarah Dawn Finer, Stephen Simmonds, Danny Saucedo, Maria Möller, Samuel Ljungblahd, Linda Sundblad mfl…

9. Vad är din hemliga specialitet som musiker?

Jag är genremässigt väldigt bred. Sen tror jag att många uppfattar mig som svängig och med god “time”. Jag bottnar i Jazz och improvisation och har därför lätt för att vara kreativ i stunden. Mitt spel är väldigt rytmiskt vilket har resulterat i att jag oftast klickar med trummisar och basister… haha.

10. Hur har sammanhållningen varit i de band som du medverkat i?

Oftast väldigt god. Jag har mest arbetat som “gitarrkonsult” och har därför spelat med många tillfälligt ihopsatta band i samband med produktioner och event. Fördelen med det är att jag har fått spela med väldigt många olika bra människor och artister. Efter att ha jobbat så några år har jag blivit kompis med de flesta som frilansar i Stockholm. Nästan alla är schyssta. Men visst, det har även varit sammanhang då jag upplevt att “det här blir en lång helg” även innan man kommit ut på motorvägen.

11. Vilken är den roligaste låten att spela på gitarr?

De roligaste “låtarna”, eller sammanhangen, är de som tillåter mig att spela som jag vill. Efter att ha varit “duktig” kompmusiker under ganska många år och plankat exakt det som förväntas av mig, har jag sedan några år tillbaka landat att i att jag plankar ingenting alls och enbart spelar på örat/gehör eller förhåller mig fritt till det som står på noterna. Jag spelar som jag vill i förhållande till den aktuella kontexten. Det blir oftast roligast och mest kreativt och brukar sprida bra energi i bandet. Ofta är det då en fördel att inte vara för inlyssnad på det som ska framföras, eller möjligtvis väldigt inlyssnad men välja att spela “något annat”.. Då blir mitt kreativa sinne öppnare.

Jag ser inget konstnärligt mervärde i att försöka återskapa det någon annan spelat tidigare. Det har medfört att en del ängsliga artister/kapellmästare inte alltid ringer mig, men däremot är jag friare och gladare, och de kollegor som uppskattar musikalisk frihet och lekfullhet verkar tycka att det är spännande då den en friare approach resulterar i mer unika versioner av låtarna.

12. Vad är det bästa och roligaste minnet du har som musiker?

Ett roligt minne är från Polar Music Prize 2012. Paul Simon fick polarpriset det året. Jag spelade med en artist som heter Simone Moreno på efterfesten och hon bjöd upp Paul Simon att spela en låt med oss. Han fick feeling och kom upp på scenen och körde “Late in the evening” med oss. För mig som gammal Paul Simon-fan var det ett stort ögonblick.

13. Vilken artist har varit roligast att jobba med?

Vi är alla människor och våra tidigare erfarenheter, förkunskaper och förväntningar sätter ramarna för hur ett musikaliskt möte kommer att bli. Jag gillar de som gillar mig. Haha… Alla artister som jag nämnt ovan gillar jag skarpt t.ex.

Intervjufrågor

Hur upplever du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen & inom ditt område?

Historiskt sett har det varit övervägande män som varit instrumentalister inom populärmusikaliska kretsar. Kvinnor har oftare sjungit eller dansat. Detta tror jag beror på gamla rollfördelningar och brist på kvinnor som förebilder. Under mina ca 18 år som frilansmusiker har jag visserligen spelat med en hel del kvinnor som är instrumentalister men majoriteten har ändå varit män. Jag har upplevt en förändring först de senaste 5-10 åren.

Det blir fler och fler kvinnor även på de traditionellt sett mansdominerade kompinstrumenten. Det är jättebra och viktigt. Jag upplever att det finns fler kvinnor som är professionella musiker idag än för 10 år sedan. En målsättning bör vara en fördelning på 50/50 tycker jag.

Vilka har varit dina förebilder inom musiken? På vilket sätt har de påverkat dig?

Mina förebilder har varit många olika. John Scofield, Miles Davis, Jimi Hendrix, Mavis Staples, Joni Mitchell, Paul Simon m fl. De har alla influerat mig på olika sätt. Begreppet “sväng” är en röd tråd i mycket av den musik jag uppskattar.

Under uppväxten var det ingen i min familj som var musiker, vilket var ganska bra. Då fick jag ha musiken “för mig själv”. Mina föräldrar har dock varit mycket stöttande och uppmuntrande, vilket är en förutsättning för att man som ung person ska våga satsa och ge sig ut i en oviss musikbransch.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen? På vilket sätt?

Ja, jag har upplevt sexuella trakasserier. Det hade varit konstigt om jag inte hade upplevt det någon gång under 18 år. Det kan vara alltifrån någon ogenomtänkt kommentar från en kollega till en annan, eller ännu värre, någon bokare eller producent som fäller någon kommentar.

Jag har (även som man) upplevt det själv i ett sammanhang där majoriteten var kvinnor. I det sammanhanget missbrukades och användes“metoo-begreppet” som ett redskap på felaktigt sätt för att narra männen i sammanhanget. Oavsett vart diskrimineringen är riktad så är den förkastlig.

Hur beter du dig om det är en kvinna i ditt band?

Jag spelar ofta med både män och kvinnor och beter mig därför inte annorlunda oavsett om det är majoritet män eller kvinnor.

Har du varit med om att någon har blivit behandlad på ett annorlunda sätt?

Som jag nämnt tidigare har jag sett och hört både det ena och det andra. Och om någon blir illa behandlad eller kränkt på något sätt har man en skyldighet som medmänniska att säga ifrån. Jag tror att jag är bra på det. Jag blir lätt illa berörd om någon är oskön mot någon annan och har inga problem med att markera att jag tycker att det är fel.

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag?

Mitt inre driv har varit att jag under många år övade maniskt för att bli “bäst”. Med åren har dock klokskapen kommit ikapp. Ingen blir någonsin “bäst”. Uppfattningen om musik eller musikalisk förmåga är subjektiv. Det är därför man inte heller kan tävla i musik. Däremot blir man mer erfaren med åren.

Numera ser jag inte musik som sport utan något jag mår bra av och som gör mig glad. Jag jobbade heltid under många år som musiker men ser inte längre ett mervärde i det. Som proffsmusiker får du inte bara spela musik som du gillar, utan du blir även tvungen att spela en massa musik som du inte gillar. Numera är min målsättning att spela musik jag tycker om, i sammanhang som jag tycker om, och utan att det går ut över mina nära och kära.

Om man turnérar varje veckan är det svårt att vara en närvarande förälder samtidigt. Man behöver göra ett val. Därför undervisar jag också och spelar när jag själv vill och när det funkar med familjen.

Varför tror du att det beror på att det flest är män som sitter bakom trumsetet?

Trummor har historiskt sett varit mansdominerat. Det har därför funnits för få kvinnor som kunnat fungera som förebilder för unga tjejer. Positivt är att jag ser att den trenden börjar vända. Det blir fler och fler kvinnor bakom trummorna. Det är toppen!

För egen del ser jag helst att vi blir 50/50 män och kvinnor en vacker dag. En jämn fördelning bidrar dessutom till en bra dynamik och stämning i en grupp med neutraliserade jargonger och attityder..

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument?

Jag tror och hoppas att vi nån gång landar i ett upplägg där bästa man eller kvinna får ett speljobb oavsett kön. En önsketanke är att det blir en bra blandning på 50/50 män och kvinnor helt naturligt och baserat på personliga kvalitéter, och utan att vi forcerar det. Ett stort problem som jag upplever i musikbranschen i Sverige är att det är för få auditions till speljobb inom populärmusik.

I många länder är det möjligt att gå på auditions för ett speljobb i en produktion eller ett band. I Sverige finns det auditions för dansare, skådisar och musikalartister men inte för musiker eller instrumentalister inom populärmusik. Varför inte då? Många av de band vi ser i TV t.ex. består av män som frågar samma män som de alltid har frågat. Det tog mig många år i Stockholm innan jag själv började få “bra jobb” t.ex.

Det fanns aldrig en chans att söka jobb utan man var tvungen att bli polare med någon som hade jobb för att själv få ett speljobb. Problemet blir då att de som har jobb håller varandra om ryggen och nya talanger får aldrig chansen. Kvotering ser jag inte heller som en långsiktig lösning då det kan resultera i kunskapsmässig obalans.

Jag tycker istället att alla större produktioner, artister och band borde ha auditions bakom skärm/ridå. Det har man t.ex. vid auditions till symfoniorkestrar. Det resulterar i att den som är “bäst” får jobbet oavsett kön. Det hade varit det mest rättvisa enligt min mening.

Övriga tankar som du vill lyfta kopplat till jämställdheten inom branschen?

Genusfrågan är ständigt återkommande. Så länge det finns människor som upplever orättvisor p.g.a. könstillhörighet är vi inte klara med debatten. Jag tycker att du, Julia gör ett bra jobb genom att belysa ämnet på ett neutralt sätt genom detta initiativ. Att du har med både män och kvinnor samt olika instrumentgrupper i din undersökning borgar för en bra bredd. Kommer detta projekt möjligtvis resultera i framtida genusforskning?