Gabriel Runemark

Killen på bilden heter Gabriel Runemark, han är 31 år gammal och bor idag i Stockholm men är uppvuxen i Göteborg.

Han arbetar som låtskrivare, producent och musiker och detta är någonting som han arbetar med på heltid. Gabriel beskriver i våran intervju att hans pappa var trummis så för honom var det en självklarhet att det var bakom trummorna han skulle sitta. Men låtskrivandet och att producera har blivit minst lika viktigt för hans motivation beskriver han.

Han har jobbat med många olika artister genom åren, men den senaste tiden har det varit First aid kit, Thomas Stenström, Titiyo, Oscar Zia, Tomas Andersson Wij.

Hans hemliga specialitet som trummis är att vara lyhörd på vad som händer i musiken och därav har han en bra känsla för vilken plats han ska ta!

”Mitt mål har alltid varit att få leva på min musik . I den längtan har nog mitt driv alltid funnits. Jag hoppas jag får fortsätta så länge jag har lusten kvar.”

Tack Runemark för att du är en del av detta!🥁🙏🏼

1. Vad heter du?

Gabriel Runemark

2. Hur gammal är du?

31 år

3. Var bor du idag?

Stockholm

4. Var är du uppvuxen?

Göteborg

5. Vad arbetar du som?

Låtskrivare, producent och musiker.

6. Jobbar du som trummis på heltid?

Ja, tillsammans med låtskrivandet och producerandet.

7. Varför ville du bli trummis?

Min pappa var trummis.

8. Vilka artister har du spelat med?

Jag har jobbat med många olika artister genom åren, men den senaste tiden har det varit First aid kit, Thomas Stenström, Titiyo, Oscar Zia, Tomas Andersson Wij.

9. Vad är din hemliga specialitet som trummis?

Jag tror att jag är ganska lyhörd på vad som händer i musiken. Därav har jag nog en ganska bra känsla för vilken plats jag ska ta.

Intervjufrågor

Hur upplever du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen & inom trummorna?

Jag upplever att det är en överrepresentation av män i musikbranschen i stort, speciellt i den del av branschen jag befinner mig i.

Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument? På vilket sätt har de påverkat dig?

Jag har haft många som inspirerat mig genom åren. Mina förebilder i unga år var Jeff Porcaro och Levon Helm. Dom fick mig lyssna på musiken och inte trummorna. Pappa har alltid sysslat mycket med musik på sin fritid, så han la en grund för mitt musikintresse.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen? På vilket sätt?

I de sammanhang jag befinner mig i behandlar vi varandra lika oavsett vem du är.

Dock vet jag att de tyvärr inte ser ut så överallt. Jag har hört många kollegor blivit kallade för tjejtrummis. Jag tror det beror på sexism och vissa fall okunskap.

Har du varit med om att någon har blivit behandlad på ett annorlunda sätt? På vilket sätt och hur har de påverkat dig och hur har du försökt att motverka det isåfall?

Tyvärr har jag det. I synnerhet har det varit män man möter på tex spelstället man kommer till, som inte ingår i vårt crew.

Jag blir alltid förbannad och försöker stötta den som blir särbehandlad. Att det fortfarande sker är för jävligt!

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag?

Mitt mål har alltid varit att få leva på min musik . I den längtan har nog mitt driv alltid funnits. Jag hoppas jag får fortsätta så länge jag har lusten kvar.

Att det blev trummor är jag väldigt glad för men låtskrivandet och producerandet har blivit minst lika viktigt för min motivation.

Varför tror du att det beror på att det flest är män som sitter bakom trumsetet?

Jag tror det beror på strukturella normer i uppväxten. Att man utefter kön förväntas välja ett visst instrument och karriär.

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument?

Jag tror vi är på väg mot en mer jämställd musikbransch även om det är en bit kvar. Jag upplever att medvetenheten har ökat och att det gamla patriarkala gardet tappar andelar i branschen successivt.

Övriga tankar som du vill lyfta kopplat till jämställdheten inom branschen?

Att vi inte kommit längre inom kulturen än så här är inget annat än pinsamt.