Labbe Grimelund

På bilden ser du Lars-Erik Grimelund, men kallas vanligtvis för Labbe. Han är 52 år gammal och bor idag i Göteborg. Han växte upp i Oslo men även i Göteborg. Han har ett IT bolag vid sidan av musiken och därav jobbar han inte heltid som musiker.

Han har spelar tillsammans med artister som Håkan Hellström, Bongo Riot och Agustifamiljen till många fler framgångsrika artister och musiker.

Han beskriver i våran intervju att trummorna från första början verkade kul. Att det fans något tillfredsställande med att slå på saker som för oväsen. Valet för honom var därför väldigt självklart.

Han är vad man kallar en musikalisk trummis, dvs en som inte är tekniskt duktig förklarar han, men som försöker lyfta musiken man spelar. Hans öron är hans främsta tillgång, även om han hör sämre och sämre avslutar han🤪

”Håkan Hellström är en sann despot som jobbar mycket med hot om stryk.. Allvarligt, så är han väldigt bra på att jobba med oss som ett band, inte som enskilda musiker. Väldigt inkluderande, alltid beredd att lägga tid på att testa idéer från oss i bandet. Han har alltid en klar idé vart han vill komma, men är öppen för andras idéer om hur man kommer dit”.

Labbe är en stor förebild för branschen och jag är så glad och tacksam över att jag fått prata med dig och att du är en del av mitt projekt! 🙏🏼♥️🤩

1. Vad heter du?

Lars-Erik Grimelund men kallas för Labbe

2. Hur gammal är du?

52 år

3. Var bor du idag?

Majorna, Göteborg

4. Var är du uppvuxen?

Oslo och Göteborg.

5. Vad arbetar du som?

Har ett ITbolag och jobbar med musik

6. Jobbar du som trummis på heltid?

Nej

7. Varför ville du bli trummis?

Det verkade kul! Det finns något väldigt tillfredsställande med att slå på saker som för oväsen. T o m ettåringar kan förstå det.. Valet var ganska självklart.

8. Vilka artister har du spelat med?

Håkan Hellström, Bongo Riot, Augustifamiljen, Souls, Whipped cream, De La Mancha, Jens Lekman mfl

9. Vad är din hemliga specialitet som trummis?

Jag är nog vad man kallar en musikalisk trummis, dvs en som inte är tekniskt duktig, men som försöker lyfta musiken man spelar. Tror öronen är min främsta tillgång, även om jag hör sämre och sämre..

10. Hur är det att lira med Hellström?

Han är en sann despot som jobbar mycket med hot om stryk.. Allvarligt, så är han väldigt bra på att jobba med oss som ett band, inte som enskilda musiker. Väldigt inkluderande, alltid beredd att lägga tid på att testa idéer från oss i bandet. Han har alltid en klar idé vart han vill komma, men är öppen för andras idéer om hur man kommer dit.

Intervjufrågor

Hur upplever du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen & inom trummorna?

Har inte jättebra omvärldskoll, men även om sveriges bästa, och mest framgångsrika, vokalister verkar vara sångerskor just nu är det fortfarande fler män bland musikerna. Tycker dock att fördelningen är jämnare än när jag började spela. Det är i vart fall min upplevelse.

Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument?

Trummisarna i de band jag gillade. Peter Criss, Phil Rudd, Clem Burke, Jimmy Chamberlin, John Bonham. Sheila E var nog den enda kvinnliga trummisen jag lyssnade på. På vilket sätt har de påverkat dig? (Hur har familjen påverkat dig till att välja att spela just trummor) De lyser igenom hela tiden, tycker jag, men svårt att säga nåt speciellt. Familjen har inte påverkat mig i valet att spela trummor. Det var ganska självklart för mig att välja trummorna.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen? På vilket sätt?

Jag hoppas och tror att jag inte behandlar tjejerna i bandet, alltså Annika, Kerstin, Ingela och LaGaylia, på ett speciellt sätt. Väl inne i repetitionerna blir alla snabbt bara en i gänget. Både Souls och Whipped Cream hade kvinnliga sångerskor och gitarrister, men kan inte säga att jag tyckte det var nån skillnad från ett rent grabband. Kanske lite mindre jargong, iofs. Tjejtrummis har jag nog aldrig hört sägas ens.

Har du varit med om att någon har blivit behandlad på ett annorlunda sätt? På vilket sätt och hur har de påverkat dig och hur har du försökt att motverka det isåfall?

Kanske är jag blind, men har inte sett det i de sammanhang jag varit med i.

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag?

Usch, jag har inte så mycket inre driv längre, men det har alltid varit att ta det till nästa nivå. Det är kul att göra stora spelningar, men baksidan är att de blir väldigt få. Saknar klubbtiden, då man spelade så många gig att man fick tid att leka med låtarna och saker utvecklades under turnéns gång. Vissa spontana infall blev permanenta inslag i låtarna. Drivet är nog helt enkelt att spela, dvs vara i replokalen och jobba mot spelningarna. Jag älskar den fasen!

Jag är glad att jag inte är beroende av musiken för min försörjning, även om det skulle funkat bra de senaste åren. Musikbranschen är och förblir ett dåligt sätt att försörja sig på för de flesta. Jag hoppar på de projekt jag tycker är kul och där jag känner att jag kan tillföra nåt. Det är iofs inte så att det haglar in erbjudanden, men lite grejer kommer upp då och då.

Varför tror du att det beror på att det flest är män som sitter bakom trumsetet?

Vet inte, det är nog flera faktorer. Jag ser mig själv mer som en bandmedlem än en trummis, så jag kanske inte. Tror att man måste ha ett nerddrag för att vara beredd på att lägga ner all tid som krävs. Kanske är det vanligare hos killar. Det är givetvis också en gammal mossig branschnorm som jag tycker håller på att luckras upp mer och mer med tiden.

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen?

Jag tror att det faktum att det är enklare och billigare att producera musik än när jag började spela och det därmed inte blir så avhängigt skivbolag, gör det lättare att bryta mossiga branschnormer. Det har ju varit så sedan början på 2000-talet, och jag tycker det har påverkat branschen redan. Fler småbolag och fler distributionsformer. Sen finns det faktorer som påverkar i motsatt riktning.

Idol och liknande program som bygger på att man som nykomling skall pleasa en jury tycker jag bygger på ett stort feltänk. Man skall som ny artist vara väldigt kräsen med vilka man tar råd ifrån. Man måste gå på magkänsla. Välj hellre bland dina förebilder och våga skicka iväg en fråga till dem.

Övriga tankar som du vill lyfta kopplat till jämställdheten inom branschen?

Som sagt, försök ha kontroll över din egen produktion och var kräsen när du väljer vilka du jobbar med. Försök inte tänka så mycket “bransch”. Skit i dem som kritiserar det du gör. Oftast fattar de inte, helt enkelt. Får du gåshud av din musik, kommer garanterat några till få det.