Lars Skoglund

Projektet kan stolt presentera trummisen som spelat med både Markus Krunegård, Lykke Li och Shout Out Louds. Men han har även ett eget artistprojekt och släpper egna skivor under namnet ”La La Lars”. Killen jag snackar om heter Lars Skoglund. Han är 38 år gammal och bor idag i Stockholm men är uppvuxen i Örebro. Han arbetar som trummis på heltid. Hans pappa jobbade som musiklärare så han berättar i våran intervju att det alltid fanns instrument hemma när han var liten. När han var 6 år gammal såg han och hans storasyster Sara ett inslag om trummor på ett barnprogram och de beslöt sig för att köpa ett trumset, det blev dock snabbt Skoglund som oftast fastnade bakom trummorna och på den vägen är det för honom.

Han är i grunden jazztrummis, men hamnade snabbt i pop/rock-sammanhang när han flyttade till Stockholm, och han tror det har gett honom en stor bredd. Han har spelat piano och skrivit musik sedan han var 12 år och han tänker att han blivit ganska bra på att känna vad musiken mår bra av - vart den är på väg och hur man kan hjälpa känslan som ska förmedlas, vilket är en av hans hemliga specialiteter!🥁💥🤘🏼Den här killen är en riktig stor förebild för musiker och jag är så tacksam över att han är en del i mitt projekt. Tusen tack!💃🏼🔥

1. Vad heter du?

Lars Skoglund.

2. Hur gammal är du?

Jag är 38 år gammal.

3. Var bor du idag?

Stockholm.

4. Var är du uppvuxen?

Örebro.

5. Vad arbetar du som?

Musiker.

6. Jobbar du som trummis på heltid?

Ja.

7. Varför ville du bli trummis?

Min pappa jobbade som musiklärare så det fanns alltid instrument hemma när jag var liten. När jag var 6 år såg jag och min storasyster Sara ett inslag om trummor på ett barnprogram och beslöt oss för att vi måste köpa ett trumset, det blev dock snabbt jag som oftast fastnade bakom trummorna och på den vägen är det.

Sara blev istället en duktig jazzpianist och vi har spelat mycket tillsammans sedan dess, och delar av trumsetet har jag kvar än idag - bastrumman råkade tyvärr mögla sönder i en fuktig replokal för några år sedan.

8. Vilka artister har du spelat med?

Lykke Li, Markus Krunegård, Shout Out Louds, Peter Bjorn & John, Oddjob m.fl. Jag har även ett eget artistprojekt och släpper egna skivor under namnet La La Lars.

9. Vad är din hemliga specialitet som trummis?

Att jag inte ser mig mig själv som trummis, snarare som en musiker som råkar spela trummor. Jag har spelat piano och skrivit musik sedan jag var 12 år och tänker att jag blivit ganska bra på att känna vad musiken mår bra av - vart den är på väg och hur man kan hjälpa känslan som ska förmedlas.

Jag är i grunden jazztrummis, men hamnade snabbt i pop/rock-sammanhang när jag flyttade till Stockholm, och jag tror det har gett mig en stor bredd.

Intervjufrågor

Hur upplever du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen & inom trummorna? (på vilket sätt har du upplevt det isåfall?)

Hur det ligger till med jämställdheten mellan män och de kvinnor som faktiskt lyckats ta sig in i musikbranschen känns lite klurigt för mig som man att uttala mig om - i de sammanhang jag själv varit i vill jag dock tro att det är inte varit någon skillnad, och jag hoppas lite naivt att det är så generellt i den del av musikbranschen jag verkar i.

Däremot, möjligheten att överhuvudtaget få vara med tror jag är gravt snedfördelad. Samtidigt som det, i.a.f. i mina kretsar, faktiskt finns en efterfrågan på kvinnliga musiker upplever jag det ironiskt nog svårt för många, inklusive mig själv, att ändå våga chansa på nya musiker istället för att gå till samma kompisgäng som man är van att spela med. Det är något som jag tror de flesta måste börja jobba hårdare på.

Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument? På vilket sätt har de påverkat dig? (Hur har familjen påverkat dig till att välja att spela just trummor)

Har egentligen aldrig snöat in på enskilda trummisar på det sättet men finns ju såklart massa bra som influerat mig - Mitch Mitchell, Roy McCurdy, Bobby Colomby, Earl Palmer, Buddy Rich, Steve Gadd, Stewart Copeland, Joseph ”Zigaboo” Modeliste, Levon Helm, Brian Blade, ?uestlove och hundra till.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen? På vilket sätt? (Sexuella trakasserier osv, har du hört någon bli kallad för en “tjej-trummis” och varför tror du att de blir presenterad på de sättet? Hur beter du dig om det är en kvinna i ditt band?

Det tror jag tyvärr är ganska vanligt, precis som i resten av samhället. Sen vill jag nog hävda att det inte är vanligare i musikbranschen än nån annanstans - om du är en man som har ett behov av att nedvärdera eller trakassera kvinnor spelar det ju ingen roll om du är musiker, rörmokare eller jurist. Du är bara ett asshole.

Personligen har jag haft turen att i princip uteslutande turnera med sympatiska människor som behandlar varandra med respekt - oavsett kön, och inte behövt höra särskilt mycket sånt snack.

Har du varit med om att någon har blivit behandlad på ett annorlunda sätt? På vilket sätt och hur har de påverkat dig och hur har du försökt att motverka det isåfall

Nej inte vad jag vet. Men jag har ju inte tolkningsföreträde i den frågan, och man kan ju också vända på det och kanske se det som en konsekvens av hur genant få kvinnliga musiker som faktiskt varit med under åren.

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag? (Vill du spela med någon speciell artist i framtiden, vill du alltid försörja dig på trummorna, har du alltid vetat att du vill spela trummor?)

Jag har aldrig sett det som ett alternativ att hålla på med någonting annat än det jag gör idag. Jag har kämpat hårt för det men är också medveten om hur mycket tillfälligheter och tur som spelar in med tanke på hur otroligt många bra trummisar det finns i Sverige - jag är med andra ord väldigt ödmjuk inför det faktum att jag kan försörja mig som musiker och fått turnera världen över, spela musik jag älskar tillsammans med goda vänner. Jag behöver inte större mål i livet än att få fortsätta precis så här.

Varför tror du att det beror på att det flest är män som sitter bakom trumsetet?

Jag tror att det handlar väldigt mycket om förebilder. Växer du upp och ser 99,9% manliga trummisar på scen, i musikvideos, i skivkonvolut etc är det ju långt ifrån självklart för en ung tjej att få för sig att börja spela trummor - det gäller alla instrument inom populärkultur. Förlegade könsnormer genomsyrar ju fortfarande samhället i stort och för att bryta det måste unga människor få se och uppleva att i princip vem som helst kan göra vad som helst.

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument? (Isåfall, hur ska man göra för att en förändring ska ske?)

Jag vill tro att det kommer bli en mer jämställd fördelning på sikt, men att det tyvärr kommer ta lång tid. Unga tjejer måste få se betydligt fler kvinnliga musiker och förebilder på svenska scener för att bli inspirerade att börja spela instrument och våga satsa på musiken. Det är en ond cirkel som bara kan brytas av att män vågar släppa in kvinnor i gemenskapen.