Magnus Olsson

På bilden ser ni den grymma trummisen Magnus Olsson! Han är 37 år gammal och bor idag i Ludvika. Han växte upp i Sveg som är en liten tätort med knappt 3000 invånare. Han arbetar som frilansande trummis men har även jobb som trumvikarierande personlig assistent. Olsson har haft musik nära i familjen under sin uppväxt och när han var 11 år gammal blev han helt golvad av Metallicas svarta skiva och ville spela trummor som Lars Ulrich berättar han i våran intervju. Han har spelat med olika band och artister i slumpvis ordning, turné och/eller skivinspelning med Melissa Horn, Darin, Stina Wolter och Emil Jensen för att nämna några. Hans hemliga specialitet som trummis är att han spelat klassiskt slagverk i många år under utbildning och han har därför ett brett dynamiskt omfång och kan spela svagt och artikulerat på trummorna. Den här killen är riktigt grym trummis och inte minst en härlig person! Han är en riktig förebild för hela musikvärlden och jag är väldigt glad att han medverkar i mitt projekt!

1. Vad heter du?

Magnus Olsson

2. Hur gammal är du?

Jag är 37 år gammal, född den 1a december 1982

3. Var bor du idag?

Jag bor i Ludvika.

4. Var är du uppvuxen?

Jag är uppvuxen i Sveg, en liten tätort med knappt 3000 invånare.

5. Vad arbetar du som?

Jag arbetar som frilansande trummis, har även jobb som timvikarierande personlig assistent.

6. Jobbar du som trummis på heltid?

I perioder jobbar jag som trummis i nån form som påminner om heltid. Så nej, inte riktigt heltid.

7. Varför ville du bli trummis?

Jag har haft musik nära i familjen under min uppväxt och när jag var 11 år blev jag helt golvad av Metallicas svarta skiva och ville spela trummor som Lars Ulrich.

8. Vilka artister har du spelat med? Jag har spelat med olika band och artister i slumpvis ordning, turné och/eller skivinspelning:

Melissa Horn, Darin, Emil Jensen, Sofia Jannok, Lars Bygdén, Stina Wolter, Last Days of april, Chip Taylor (US), Jim and Sam (US), Robert Forster (AUS), En åldrande befolkning, Tomas Andersson Wij, Oh Laura, Ola Magnell, Annie Angel, Elin Ruth Sigvardsson, Lars Eriksson, Kingen, Staffan Hellstrand för att nämna några.

9. Din hemliga specialitet som musiker?

Kanske inte är en hemlighet men jag har spelat klassiskt slagverk många år under utbildning och har därför ett brett dynamiskt omfång och kan spela svagt och artikulerat på trummorna.

Intervjufrågor

Hur upplever du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen & inom trummorna? (på vilket sätt har du upplevt det isåfall?)

Min upplevelse är att i den faktiska fördelningen mellan kvinnor och män, så är män överrepresenterade i samtliga led i musikbranschen dvs allt från tekniker, bokare/management och inte minst bland trummisar och övriga instrumentalister. Tack vare att detta lyfts upp till diskussion och att män och kvinnor aktivt engagerar sig (genom till exempel ett sånt här bra initiativ!) så kommer förändringar träda i kraft och jag vill tro att vi är en god bit på väg.

Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument? På vilket sätt har de påverkat dig? (Hur har familjen påverkat dig till att välja att spela just trummor)

Mina första viktiga musikaliska förebilder när jag har vuxit upp har varit min pianospelande mor och mina bröder som ständigt har spelat en massa olika instrument hemma. I huset där jag växte upp fanns utrymme att sätta upp ett trumset och jag kunde öva som en galning flera timmar om dagen utan att störa någon. Mina föräldrar har båda varit väldigt stöttande och uppmuntrande. Trummisförebilder har skiftat kraftigt genom åren men jag vill nämna Lars Ulrich, Jay Bellerose och Keiko Abe.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen? På vilket sätt? (Sexuella trakasserier osv, har du hört någon bli kallad för en “tjej-trummis” och varför tror du att de blir presenterad på de sättet? Hur beter du dig om det är en kvinna i ditt band?

Jag upplever att olika kön kan behandlas olika överallt, inte bara begränsat till musikbranschen. Under en arbetsprocess till exempel, så kan det vara lättare för en man, särskilt om det är en övervägande del män i en grupp, att få gehör och respons på idéer. Givetvis finns undantag på detta. Jag tror att en stor del i en gruppdynamik grundar sig på personlighetstyper/personkemi men även på könsfördelning. Oavsett så tror jag att det är allas ansvar i en grupp att se till att alla som vill höras ska få höras.

Det var många många år sedan jag hörde någon bli presenterad som tjejtrummis, men jag har garanterat i min ungdom själv gjort mig skyldig till att benämna vissa band som ”tjejband” och även ”tjejtrummis”. Helt utan eftertanke. Detta som en effekt av att normen i min värld när jag började spela musik, i en mansdominerad hårdrocksgenre, har varit att män/killar är de som ”bäst” ägnar sig åt musik och då kommer prefixet ”tjej-” för att beskriva något som avviker. Så dumt.

Jag spelar i många olika konstellationer som består av både kvinnor och män. Jag hoppas att jag i mitt beteende inte gör skillnad på mina kollegor.

Har du varit med om att någon har blivit behandlad på ett annorlunda sätt? På vilket sätt och hur har de påverkat dig och hur har du försökt att motverka det isåfall?

Det har hänt att kvinnliga tekniker och musiker som jag har jobbat med har fått stå ut med kommentarer om utseende och nedlåtande ”lilla gumman”-attityder av lokal (oftast äldre, manlig) personal på teatrar/kulturhus. Detta upprör mig men jag har aldrig sagt ifrån utan mer kort försökt markera och att inte artigt ”hö hö”-skratta med i jargongen. Jag vill bättre på att ta ansvar och tydligare säga ifrån när sånt händer.

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag? (Vill du spela med någon speciell artist i framtiden, vill du alltid försörja dig på trummorna, har du alltid vetat att du vill spela trummor?)

Mitt inre driv till att spela trummor kommer från en ren och oförställd lust att bara få hålla på och säkert en god portion bekräftelsebehov. Under tiden som jag började spela trummor vid 11-års ålder så var jag helt säker på att det var det jag ville ägna mitt liv åt. Det skänker mig så mycket glädje att repa ihop med ett band och spela inför publik och att spela in musik i studio. Att få fortsätta utvecklas och spela tillsammans med andra. Jag hoppas verkligen att jag kan spela trummor så länge jag orkar.

Varför tror du att det beror på att det flest är män som sitter bakom trumsetet?

Det tror jag beror på att män i större utsträckning uppmuntras till att börja spela trummor. Som med så mycket annat som av tradition och sociala strukturer har varit mansdominerat.

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument? (Isåfall, hur ska man göra för att en förändring ska ske)

Jag tror och hoppas att vi går mot ett mer och mer jämställt klimat, det finns så starka krafter som verkar för detta. Bland trummisar upplever jag att vi börjar närma oss någon slags balans. Jag tror att förändringen sker i takt med en ökad medvetenhet och ett mer humant synsätt i samhället i stort. Att tydliggöra sociala strukturer. Allt hänger ihop. Hur vi uppfostrar våra barn, hur vi ser till ingen ska behandlas annorlunda utifrån kön, ursprung etc. Och att kunna visa förebilder.