Olle Ronach

Killen på bilden heter Olle Ronach. Han är 24 år gammal och bor idag i Stockholm och arbetar på kulturama i hammarbysjöstad men jobbar även som frilansmusiker och producent. Olle växte upp i Katrineholm.

Musiken har enligt Ronach funnits i hemmet så länge han kan minnas. Hans pappa är musiker och hans mamma är dansare. Så det blev väldigt naturligt för honom när han har och hade mycket kreativitet hemma från första början beskriver han.

Han har jobbat som musiklärare på en vanlig kommunal skola men har också hoppat in som piano och trumlärare på olika kulturskolor i stockholm. Han spelar väldigt många olika instrument. Allt från piano, bas och gitarr men det är enligt honom mer en hobby och trummorna är jobbet och instrumentet som han tjänar pengar på förklarar han i våran intervju.

Han hävdar att hans ADHD har drivit honom till där han är idag. Han har haft mycket inspiration, och det är inspirationen från familjen och omgivningen som tagit honom vidare förklarar han. Samt att han fått vara med kunniga folk redan i tidig ålder.

”Jag minns att mina föräldrar sa att jag började “banka” på allt och jag förstod ganska fort rytmen. Jag fick ett plast-trumset när jag var tre år gammal och där satt jag konstant hela tiden”.

Tack Olle för att du är en del av mitt projekt!

1. Vad heter du?

Olle Ronach

2. Hur gammal är du?

24 år gammal

3. Var bor du idag?

Gärdet, Stockholm.

4. Var är du uppvuxen? Stan eller på landet?

Katrineholm

5. Vad arbetar du som?

Jag jobbar på kulturama i hammarbysjöstad och frilansmusiker och producent.

6. Jobbar du som trummis på heltid?

Jag har jobbat som musiklärare på vanlig kommunal skola men också hoppat in som piano och trumlärare på kulturskolor i stockholm. Jag spelar väldigt många andra instrument som piano, bas och gitarr men det är mer en hobby och trummorna är själva jobbet. Det är inom detta instrument som jag tjänar pengar. Min pappa är pianist, så pianot har alltid funnits med väldigt naturligt!

7. Varför ville du bli trummis?

Musiken har funnits i hemmet så länge jag kan minnas. Min pappa är musiker och hans mamma är dansare. Så det blir väldigt naturligt när man har mycket kreativitet hemma från första början.

Jag minns att mina föräldrar sa att jag började “banka” på allt och jag förstod ganska fort rytmen. Jag fick ett plast-trumset när jag var tre år gammal och där satt jag konstant hela tiden. När jag var fem år gammal fick jag ett riktigt trumset. Sedan dess har jag spelat hela tiden.

Jag har alltid varit väldigt driven och föräldrarna har inte behövt göra så mycket, mer jobbat med disciplinen. Dom hjälpte mig att hitta verktyg för att bli bättre. Men familjen har alltid stöttat mig i det jag velat göra.

Intervjufrågor

Hur tycker du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen?

I musikbranschen tycker jag att det har blivit bättre, men det är fortfarande inte jämställt. Jag kan också bara tala ur mitt eget perspektiv och jag lyssnar och lär mig alltid från personer som jag tycker är viktiga röster inom branschen. Jag tror att vi måste ifrågasätta normer ännu mera och göra folk obekväma. Få folk att börja tänka varför det faktiskt ser ut såhär? Hur kan jag själv påverka till det bättre? Och det är väl det som har blivit bättre, att folk har lyft den frågan.

Inom alla instrument uttrycker sig många att det är en “tjejtrummis” eller en “tjejgitarrist”, jag har aldrig fått höra att jag är en ”killtrummis”. Bara det säger ganska mycket om hur skev synen ser ut för många.

Likt de flesta yrkena finns det förutfattade meningar kring könsroller. Det har fortsatt genom historien, att det är männen som ska vara med i diverse orkestrar, medan sångaren kanske kan vara kvinna.

Jag tycker att det är bra att det finns folk som försöker normalisera i yrkesbranschen. I vissa fall kan jag tycka att det är bra att inte göra någon stor grej av att det är kvinnor som medverkar i olika band. Att man istället ska sträva efter att tänka att hon spelar trummor och hon är skitduktig. Men och andra sidan så måste man också prata om det och lyfta eftersom det fortfarande finns så många som inte behandlar alla lika. Det är en kamp.

På alla skolor jag har jobbat på så finns det tyvärr en viss kultur hos många yngre killar att man ska va väldigt macho och har svårt med könsfördelningar i grupper. Därför är det så viktigt att man pratar om det i tidig ålder! För mig är det superviktigt, musik ska va för alla oavsett kön, hudfärg eller sexuell läggning.

Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument? På vilket sätt har de påverkat dig?

Inom familjen har det blivit mycket Michael Jackson, Prince och Madonna som spelades flitigt då min mamma växte upp på den tiden, medan min pappa gillar mer Jazz och soul, från hans sida har det kommit band som Toto och Sting.

I trumväg var det först Per Lindvall som inspirerade mest då jag kollade mycket på Trazan och Banarne, med electric banana band. Där var det Per Lindvall som spelade trummor. Jag tycker att han fortfarande är helt otrolig.

Sätt till de kvinnliga förebilderna var Sheila E som spelar med Prince en stor förebild för mig. Hon har alltid utstrålat passion och glädje i sitt spelande, något som jag har försökt tagit efter. Grym trummis!

Många blir förvånade när de ser en kvinna spela trummor och byter fokus från det faktiska som är musiken. Trummorna är kanske värst när det gäller machokulturen. Det är så sjukt viktigt att man spränger dom här jävla normerna.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen?

Skulle någon musiker bli behandlad på ett dåligt sätt skulle jag gå in för att motverka de. Det är nolltolerans mot det och händer någonting så måste man ta tag i det, och prata om det. I grund och botten handlar det om att respektera alla oavsett hudfärg eller kön.

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag?

Jag har alltid varit framåt och extrovert i alla situationer på både gott och ont men i musiken så har jag inte haft ett stopp. Det är mitt kall och också ett sätt att uttrycka min känslor. Jag har haft mycket inspiration, inspirationen från familjen och omgivningen är en grej som tagit mig vidare. Samt att jag fått vara med kunniga folk redan i tidig ålder. Det har gjort att jag blivit ännu mer taggad. Jag har inte haft något riktigt stort mål, då jag inte idag tänker att jag vill spela på Friends eller Globen utan jag vill kunna försörja sig på musiken. Det är skitnajs att tjäna pengar på det man tycker är roligast i hela livet men också viktigt att man ändå harkvar grundtanken varför man håller på med detta. För att nå dit man vill nå krävs både kontakter och tillfälligheter.

En realistisk dröm som jag har just nu är att jobba som producent och få spela i dom projekten jag är med i. Men det skulle inte skada att sitta bakom världsartist och åka världen runt!

Jag vill inte sätta för höga mål, utan jag vill att jag ska kunna spela så mycket det bara går och inte mer än så. När jag sätter för höga mål som jag gjorde under sina första år blev det tillslut att jag gick in i väggen istället och blev bara missnöjd med det jag gjorde.

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument?

Jag känner flera kvinnliga trummisar som är svinduktiga och som jag lär mig av hela tiden, de är riktiga förebilder! Trummisar som Lina Anderberg och Vanda Liljegren tex. Men jag tycker att det är på rätt väg. Jag ska göra allt i min makt för att det ska bli mer jämställt, och många i min närhet har samma vision.