Sebastian Ågren

På bilden ser ni Sebastian Ågren. Killen som är 34 år gammal och bor idag i Stockholm men är uppvuxen i Sandviken. Han arbetar som musiker och trummis på heltid och han kände sig hemma direkt när han satte sig vid trummorna första gången. Det var även vid det sammanhanget som han kände sig tryggast beskriver han i våran intervju. Han återberättar även att han från första gången som han satte sig bakom trummorna att han nog aldrig velat göra någonting annat. Ågren har spelat med artister som Molly Hammar, Eric Gadd, Eric Saade och Danny Saucedo mfl. Han har även upplevt att det är otroligt många fler män än kvinnor som spelar trummor dock upplever han trots allt att kvinnorna får allt mer utrymme vilket är grymt. Detta är en kille ni borde kolla upp om ni inte reda gjort det! En riktig förebild för musikvärlden!

1. Vad heter du?

Sebastian Ågren

2. Hur gammal är du?

Jag är 34 år gammal.

3. Var bor du idag?

Jag bor idag i Stockholm.

4. Var är du uppvuxen?

Jag är uppvuxen i Sandviken.

5. Vad arbetar du som?

Musiker, trummis.

6. Jobbar du som trummis på heltid?

Ja.

7. Varför ville du bli trummis ?

För att jag kände mig hemma när jag spelade trummor. Det var det sammanhanget där jag kände mig tryggast. Från första gången jag satt bakom ett trumset har jag nog aldrig riktigt velat göra någonting annat.

8. Vilka artister har du spelat med?

Molly Hammar, Eric Saade, Eric Gadd, Mapei, Norrbotten Big Band, Darin, Timbuktu mfl.

Intervjufrågor

Hur upplever du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen & inom trummorna? (på vilket sätt har du upplevt det isåfall?)

Det är otroligt många fler män än kvinnor. Dock känns det som att det hela tiden kommer fram fler kvinnor som får utrymme på olika typer av scener.

Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument? På vilket sätt har de påverkat dig? (Hur har familjen påverkat dig till att välja att spela just trummor)

När jag var yngre lyssnade jag väldigt mycket på Tower Of Power, så David Garibaldi har betytt en del. Sen upptäckte jag jazzen och då bli Elvin Jones min stora förebild. Även Abe Laboriel Jr har betytt mycket. Och är det något dessa tre har gemensamt så är det att dom förmedlar känsla. Känsla i och för musiken. Det handlar inte om att spela svårt eller fort, snarare om förmedla energi.

Mina föräldrar att betytt allt för mitt musicerande. Min pappa är pensionerad musiklärare så vi honom kom jag i kontakt med musiken. Min mamma skjutsade outtröttlig runt mig till olika ensembler och lektioner på kulturskolan. Dessutom stod dom båda ut med att ha en trummis hemma som aldrig ville sluta spela.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen? På vilket sätt? (Sexuella trakasserier osv, har du hört någon bli kallad för en “tjej-trummis” och varför tror du att de blir presenterad på de sättet? Hur beter du dig om det är en kvinna i ditt band?

För mig är det självklart att vi alla måste vara lyhörda och se till att ingen blir illa behandlad, oavsett kön, hudfärg eller sexuell läggning. Ja, jag upplever att vi behandlar varandra olika mellan könen. Den största skillnaden jag upplever är att kraven vi ställer är väldigt olika. Jag tycker mig märka av att det generellt ställs lägre krav på tjejer vilket är olyckligt. Jag är övertygad om att det finns massor av tjejer som vill ha höga krav på sig samtidigt som det finns killar som inte alls vill ha höga krav på sig.

Jag tror att ett sånt uttryck som tjej-trummis handlar om någon form av okunskap. En person som använder sig av ett sånt uttryck förstår inte innebörden av hur det uppfattas. Men förhoppningsvis kan senaste årens dialog ändra på det.

Jag har nog tidigare tänkt på att inte bete mig annorlunda om det är blandat män och kvinnor i ett band. Dock har jag kommit fram till att det inte riktigt går att tänka så. Gruppdynamik förändras beroende på vilka personer som är med och det tycker jag är något väldigt positivt.

Har du varit med om att någon har blivit behandlad på ett annorlunda sätt? På vilket sätt och hur har de påverkat dig och hur har du försökt att motverka det isåfall?

Jag har aldrig varit i ett sammanhang där det öppet varit diskriminering av en person. Däremot finns det ofta väldigt starka viljor i musikbranschen så det händer ibland att människor upplever att dom blir trampade på tårna. Då beror på väldigt mycket på situationen hur den bör hanteras. Ibland behöver nån skrika rakt ut, annars går det förhoppningsvis att lösa på ett lugnare sätt, genom dialog.

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag? (Vill du spela med någon speciell artist i framtiden, vill du alltid försörja dig på trummorna, har du alltid vetat att du vill spela trummor?)

Som jag skrev innan är det att komma hem att spela trummor för mig. Jag vill inte jobba med något annan, det känns som en förälskelse fortfarande.

Varför tror du att det beror på att det flest är män som sitter bakom trumsetet?

Jag tror att det har med vår historia att göra. Väldigt länge var det männen som skulle jaga sina drömmar medans kvinnorna skulle supporta. Det är tyvärr något som fortfarande påverkar många delar av vårt samhälle.

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument?

Jag tror att det kommer jämnas ut mer och mer. Det kommer ta tid, lång tid men det kommer jämnas ut. Jag tycker det är viktigt att ge unga människor möjligheten, visa för dom att det går att uppnå sin dröm oavsett vilket kön man har eller var man kommer från.