Tomas Hallonsten

På bilden ser vi pianisten och musikern Tomas Hallonsten. Han är 46 år gammal och är idag bosatt i Huddinge men är uppvuxen i Lund. Han arbetat som musiker men kommer att jobba mer som lärare framöver beskriver han i våran intervju. Han ville bli musiker eftersom det var det enda som han tyckte var riktigt kul att hålla på med, när han växte upp.

På senare år är han känd för att sitta och klinka på sitt piano bakom den begåvade artisten Lars Winnerbäck men han har även spelat med artister som Thåström, Lisa Ekdahl, Anna Ternheim, Eldkvarn och Ulf Lundell mfl. Hans hemliga specialitet som musiker är att han har bra fokus när det väl gäller beskriver han i våran intervju.

Han beskriver även kort om sammanhållningen med Winnebäck och resterande medlemmar och där blir det en härlig kollektiv kraft och att alla jobbar ”åt samma håll”😉🎹🤘🏼🙏🏼 Tack för att du numera är en del av mitt projekt!

1. Vad heter du?

Tomas Hallonsten

2. Hur gammal är du?

Jag är 46 år gammal

3. Var bor du idag?

Huddinge

4. Var är du uppvuxen?

Lund

5. Vad arbetar du som?

Musiker

6. Jobbar du som musiker på heltid?

Jo, fast kommer att jobba mer som lärare framöver.

7. Varför ville du bli musiker ?

Det var det enda jag tyckte var riktigt kul att hålla på med, när jag växte upp.

8. Vilka artister har du spelat med?

Lasse Winnerbäck, Thåström, Lisa ekdahl, Anna Ternheim, Annika Norlin, Peter LeMarc, Ane Brun, Eldkvarn, Ulf Lundell.

9. Vad är din hemliga specialitet som pianist och musiker?

Bra fokus när det gäller.

10. Hur är det att lira med Lars Winnerbäck? Hur behandlar han sina medlemmar och vad är det bästa med att lira med bandet?

Lasse är såklart en hyvens prick, en utmärkt arbetsledare, och har lyckats med konststycket att hålla sig fast förankrad på jorden trots sina framgångar. När vi lirar med bandet blir det en härlig kollektiv kraft, alla jobbar “åt samma håll”. :)

11. Vilken har varit den roligaste låten att lira till?

Svår fråga, det finns så många. Sedan är det också så att även om vissa låtar, när man försöker “konstra” till det, kan utgöra en större utmaning rent instrumenttekniskt som kan vara kul, men oftast är det ju så att det “enklaste” uttrycket ofta blir det bästa, och därmed roligast.

Intervjufrågor

Hur upplever du att jämställdheten mellan kvinnor och män är fördelade inom musikbranschen & inom ditt instrument? (på vilket sätt har du upplevt det isåfall?)

Det är ju såklart jättemånga fler killar än tjejer på alla instrument. Det känns som att det blir bättre, men det går långsamt.

Vilka har varit dina förebilder på ditt instrument? På vilket sätt har de påverkat dig? (Hur har familjen påverkat dig till att välja att spela just piano?)

Har lyssnat på många jazzpianister, som Keith Jarrett, men organisten Bo Hansson, som gjorde “sagan om ringen” och hade Hansson&Karlsson med Loffe, är viktig för mig.

Min familj har stöttat mig i valet att hålla på med musik, även om de hade nog önskat att man valt en lite mer “säker” bransch.

Upplever du att man behandlar varandra olika beroende på kön i musikbranschen? På vilket sätt? (Sexuella trakasserier osv, har du hört någon bli kallad för tex. en “tjej-trummis” eller “tjej-gitarrist” och varför tror du att de blir presenterad på de sättet?

Jag har alltid jobbat med starka kvinnor som inte tar någon skit, så jag har inget tydligt exempel. Det var ju definitivt mer sådant snack på -90-talet, som jag minns det. Svepande formuleringar som inte känns OK, och inte bara kring kön, utan även ras. Hur skämt ofta gick ut på att förnedra någon.

Vad har du haft som inre driv till att nå dit du är idag? (Vill du spela med någon speciell artist i framtiden, vill du alltid försörja dig på musiken, har du alltid vetat att du vill arbeta med musik?)

Om du frågar mig, är det lite si och så med mitt inre driv. Jag har velat hålla på med musik och upplever att jag ändå har haft tur som fått jobba med en massa begåvade människor, men har aldrig själv haft en plan, saker har på något sätt bara hänt, och krokat i varann.. Så detsamma gäller framtiden, ingen plan, vi får se vad som händer.

Varför tror du att det beror på att det flest är män som sitter bakom trumsetet?

Det har ju varit en ganska testosteronstinn position, lite tufft och macho sådär. Det tycker jag är mäktigt med Jonna Löfgren, att hon med sin energi har lyckats blåsa lite nytt liv i, och “reclaima”, ett förhållningssätt till att spela rocktrummor som tidigare kändes lite trött och gubbigt.

Framtiden

Om du får spekulera om framtiden:

Hur tror du fördelningen mellan kvinnor och män kommer se ut i framtiden i musikbranschen? Inom ditt instrument? (Isåfall, hur ska man göra för att en förändring ska ske?)

Sedan tar det förstås tid att förändra maktstrukturer, det kan man ju även se på andra branscher, de som sitter på maktpositioner brukar inte vilja lämna ifrån sig stafettpinnen om de inte måste..

Övriga tankar som du vill lyfta kopplat till jämställdheten inom branschen?

En positiv bieffekt av det som #metoo satte igång är att kvinnors berättelser om hur de blivit utnyttjade och behandlade av män också sätter fingret på hur maktförhållandena ser ut i branschen i stort. Det känns viktigt att ständigt försöka lyfta perspektivet från mikro till makro, så att det inte bara handlar om några enskilda individer i slutändan. Och hur det, tyvärr, ofta kokar ner till på vilket sätt ekonomin styr balansen, som i längden påverkar hur vi människor beter oss mot varandra. Män med makt har utnyttjat alla, kvinnor såväl som män så länge att det är normaliserat.

När jag började spela upplevde jag att det fanns en ännu starkare “slicka uppåt/sparka neråt”-kultur än idag, och jag hoppas den grejen är på väg bort.. Men det känns bräckligt, utvecklingen skulle också tyvärr kunna gå åt andra hållet, om man ser till vilka som i nuläget styr världen, och sen corona, klimathot och ekonomisk depression uppe på det. Som Bamse säger: “är man stark, måste man vara snäll..” :) Man önskar att Trump läste Bamse.